Söndag 29/9, Uppmärksammad av Comune di Arielli, Abruzzo

Hela svenska delegationen i Villa Svezia, 10 personer, blev bjudna till kommunfullmäktiges sal i Arielli. De ville uppmärksamma min cykelresa från Sverige till Arielli.
Närvarande var ett antal familjer som representerade kommunen, med borgmästaren Luigi Cellini i spetsen. Ett bildspel på alla mina foton som jag tagit på min resa spelades upp. Bildspelet hade Jessica Monaco, Thomas och Pirjos grannars dotter, gjort. Borgmästaren höll ett tal där jag hyllades och han hoppades på ett bra samarbete mellan Arielli och Sverige. Han överlämnade också en minnesplakett till mig.
Vi blev bjudna på buffé med kalla rätter och traktens vin. Lite senare på eftermiddagen fick vi en pastarätt och mer vin.
För mig var det en lika oväntad som uppskattad tillställning som jag kommer att bära med mig.
Tack Arielli.
Bild1: Borgmästaren Luigi Cellini överlämnar minnesplaketten,
Bild 2: Minnesplaketten
Bild 3: Kulturpresidenten i Ariellis kommun Lucio D'angelo och Florindo Monaco
Bild 4: Servering av pasta

Mina intryck från cykling i olika länder

Här kommer lite personliga intryck angående cykling i de länder som jag har passerat. Det innehåller en hel del generaliseringar.

Sverige
Här försöker man skilja på biltrafik och cykeltrafik. Det är t.o.m. så att cykeltrafik jämställs med gångtrafik. Här finns ju mycket s.k. GOC-vägar, Gång- och Cykelvägar. En undersökning som Chalmers nyligen gjort visar att fotgängare är lika farliga för cyklister som bilister. Det förvånar mig inte ett dugg. Jag tycker GOC-banor är kass. Cyklister är inte välkomna på GOC-banor och inte heller på vägar eller gator.
I korsningar och rondeller ligger övergångsstället för både gångare och cyklister några meter ifrån korsningen vilket innebär att bilisten ställer sig PÅ övergångsstället och väntar på att få köra vidare. Vid utfarter fungerar det på samma sätt, bilisten ställer sig på cykelbanan och kollar sedan om det går att köra ut.
Om vägen är trång och man får möte så försöker bilisten ofta att köra om ändå och då köra väldigt nära cyklisten.
Det finns många bilister som tar hänsyn också, men som sagt, jag generaliserar.
När jag är ute med min racer så försöker jag undvika cykelbanor, framförallt GOC-banor. De är för farliga. Då får jag också tutande och pekande på att det finns cykelbanor, från arga bilister.

Danmark
Här försöker man integrera cykeltrafik med biltrafik. Cykelbanan (som inte delas med gångare) ligger precis i anslutning till vägen i korsningar. I rondeller är yttre delen markerad som cykelväg. Se bild. Detta innebär att bilisten som ska in i korsningen stannar FÖRE cykelbanan. Cyklisten jämställs med bilisten. Ingen bilist blir sur för att det kommer en cyklist.
När jag kom till Danmark tyckte jag att det här är himmelriket, vi är trafikantet allihop med lika värde.
I Danmark finns också fler cykelbanor i anslutning till större vägar än i Sverige. Detta har jag inga andra belägg för än erfarenhet från mina 4 dagar på cykel i Danmark.

Tyskland
Här cyklade jag mest på cykelleder som inte var på allmän väg, men lite erfarenhet fick jag ändå. Här är cyklingen ungefär som i Sverige. Vid korsningar ligger cykelbanan lite ifrån korsningen här också. Om det finns cykelbanor intill vägen så finns de antingen på båda sidor eller också på ena sidan och då är det skyltat att cyklister möts. Men missa förall del inte att cykla på rätt sida när det blir cykelbana på båda sidor för då pekas det att nu åker du på fel sida. Ordning och reda, vi är ju i Tyskland.
Jag var ute på en väg en gång utan att ha sett att det gick en cykelväg på vänster sida. Långa tutningar från bilister fick jag.
Angående cykellederna som jag följde så blev jag lite överraskad att de höll så dålig standard på vissa ställen. Hemifrån hade jag fått höra att i Tyskland är det bara asfalterade vägar, men det stämmer nog bara om man cyklar på allmänna vägar.

Italien
I norra Italien följde jag cykelled Via Claudia Augusta, mestadels cykelväg men också på allmänna vägar. I Po-deltat var det också ibland cykelväg mem mest allmänna vägar.
Italienska bilister är vana vid att det finns cyklister på vägen och tar hänsyn till det. Här som i Danmark har cyklister lika mycket rätt som bilister att färdas på vägen. Är det möte och vägen är trång saktar bilisten eller lastbilschauffören ner och väntar på att det går att köra om.
Det är ett nöje att cykla i Italien, men man får inte vara rädd att vara ute i tät trafik. 

Allmänt
Jag har ingen olycksstatistik från de olika länderna, jag har bara bedömt hur det är att ta sig fram. Och som sagt, mycket generaliseringar.

Bild: Rondell i Danmark

Packningen

Väskor:
Bakväska 1: Gympaskor, badskor, ryggsäck (tunn ihopvikbar att använda när jag inte cyklade), cykelkläder (cykelbyxor, cykeltröja, cykeljacka utan ärmar, cykeljacka med ärmar, sockar 2 par, en Sverigetröja, tunna handskar typ längdskidåkning), plastpåse med matgrejer (morakniv, plastsked, müsli, mugg), toarulle, plastfickor, plastpåsar, liten termos, flaska med vatten (som reserv, två flaskor på cykeln), ett extra par läsglasögon (det var bra för ena paret gick sönder).
Bakväska 2: Kläder (ett par långbyxor med löstagbara ben som jag tänkte använda även för cykling om jag skulle behöva ha värme om benen, shorts, 2 t-shirts, kalsonger, sockar, en tröja lager 2, en skaljacka), tvättmedel (köpte Y3 hemma men det tyckte jag inte var bra så jag köpte vanligt tvättmedel sedan och som jag hällde i en plastpåse), spännband.
Framväska 1: Bygellås, wire att använda för att låsa fast cykeln vid ett träd eller liknande, regnkläder för cykling (jacka, byxor som bara täcker framsidan från midjan till nedanför knät, badhandduk, badshorts, tvål.
Framväska 2: Verktyg (insexnycklar, liten skiftnyckel, små skruvmejslar, en universalnyckelsats för cykel med bl.a. en kedjebrytare, liten avbitartång, liten näbbtång) ståltråd, eltape, silvertape, liten cykelpump, tryckmätare, verktyg för att ta av cykeldäck, cykellagningssats, wire för broms resp växel, kedjeolja, cykelslang, necessär.

Styrväskan: Plånbok, smartphone, glasögon, glasögonfodral, kartor (finns även en plastficka på locket att ha kartan i), skrivblock, pennor.
Från start hade jag även tält och liggunderlag på pakethållaren samt sovsäck i en av bakväskorna.
På kroppen: cykelbyxor, cykeltröja, korta sockar, cykelskor typ mountainbike, cykelhandskar, lätt cykelhjälm.
Kommentarer:
Här är det rätt mycket hängslen och livrem. Man skulle säkert kunna klara en sådan här resa med mindre packning.
I Sverige och Danmark campade jag några nätter men beslöt sedan att ha andra boenden resten av resan. Familjen, som jag träffade under en vecka i Danmark, fick ta med tält, liggunderlag och sovsäck, plus lite annat,  hem.
Regnbyxorna rullar man ihop och fäster runt midjan och när det börjar regna rullar man ner dem och fäster runt benen. Jag köpte dem på Veloform, som jag för övrigt tycker bara har bra grejer.
Cykelskorna, Shimano, köpte jag för ca 10 år sedan för att ha på spinning. De är ju av den typen som man kan gå i, till skillnad från racerskor och de är mycket bättre än jag trodde. Jag blev inte våt om fötterna när det regnade och de är ändå luftiga.
I Danmark hittade jag solglasögon typ pilot, där nedre delen består av läsglas. Så i stället för att hålla på och byta från cykelglasögon till läsglasögon varje gång jag skulle titta på gpsen eller kartan så hade jag ju båda funktionerna i samma par. En fantastisk investering på under en hundring.
Jag tvättade kläder minst varannan dag, oftast varje dag. Efter att ha vridit ur plaggen ordentligt offrade jag boendets badhanduk (det räcker att torka sig efter duschen med lilla handduken) till att hårt rulla in plaggen så att badhanduken sög åt sig så mycket vatten som möjligt. När de sedan fått hänga över natten var de oftast torra på morgonen. Ibland tog jag golvhandduken också för att rulla in kläderna i.
Vikt:
Jag försökte packa tunga grejer så lågt som möjligt, därför verktyg, bygellås etc i framväskorna.
Cykeln inklusive allt fast monterat så som rackar, skärmar, belysning väger 15 kg.
De 5 väskorna väger 4 kg tomma. När väskorna var fylda vägde de i fram ca 3,5 kg var och de i bak drygt 5 kg.
Tält, liggunderlag och sovsäck vägde 3,5 kg tillsammans. Det är inte mycket, tältet var av typ att användas i nödfall, köpt för 199 kr.
Hela ekipaget med fyllda vattenflaskor vägde när jag åkte hemifrån nästan 40 kg. Efter Danmark, när tältutrustning plus lite annat togs bort, var totalvikten nog ca 35 kg.

Cykeln

När jag började planera den här resan i vintras hade jag ingen aning om vilken typ av cykel jag skulle ha. Ingen av mina fyra cyklar (två är racercyklar) dög. Det blev många timmars sittande vid datorn för att kolla andra långresenärers erfarenheter och flera besök i cykelaffärer. Att jag skulle köpa en touringcykel blev så småningom självklart, men vanliga cykelaffärer har inga sådana cyklar. Så småningom hittade jag information om Veloform, en cykelaffär i Majorna i Göteborg och som ligger nästgårds till Linnéplatsen där jag bor. Veloforms ägare Anders Jansson kan verkligen det här med touringcyklar, och också om andra specialcyklar, så det jag inte hade skaffat info om på nätet, kunda han vägleda mig om. Efter många besök hos Anders och en hel del funderande blev resultatet som följer.
En amerikansk cykel, Surly Long Haul Trucker med ram i CrMo-stål. Avståndet mellan hjulnaven är något längre än hos vanliga cyklar för att öka stabiliteten, likaså är avståndet mellan vevparti och baknav stort så att man inte ska riskera att foten ska slå i bakväskorna när man trampar. Utväxling fram 26/36/48 och i bak 9 kuggkransar med 11-32 kuggar. Bockstyret är något bredare än ett racerstyre och försedd med styrändsväxel, dvs växelregaget sitter på änden av styret.
Cykeln är försedd med Cantileverbromsar och hjulen har dubbelbottnade fälgar, storlek 700c, med 36 ekrar för att tåla tyngd bättre. Däcken, Continental Contact, storlek 37-622 är mönstrade. Jag var lite tveksam till mönstrade däck pga att vassa stenar och glas lätt fatnar i mönstret och så småningom gör hål i däcket. Jag behöll dock däcken och tänkte att jag får väl köpa nya under resan om det blir problem. Det blev dock inget problem med det, så de sitter fortfarande på. Den som vill veta mer detaljer om cykelns standardutrustning kan gå in på Surlys hemsida, sök på Surly Long Haul Trucker.
Anders på Veloform satte på stabila skärmar och rack, av fabrikat Tubus, för väskorna på cykeln. Racken fram är av så kallat low rider-typ för att få så låg tyngdpunkt som möjligt och därmed öka stabiliteten. Jag valde kombinationspedaler som har clipsfäste, SPD, på en sida och standardutförande på andra. För mig har det fungerat bra, jag är van att trampa med clips på racercykel. Nu kunde jag dessutom koppla loss mig när jag närmade mig korsningar och tättbebyggt område eller när underlaget var dåligt.

Eftersom jag ville ha navgenerator så tillverkade Anders ett nytt framhjul med generator Schmidt SON28 och med 32 ekrar. För belysning valde jag Busch & Müller Lumotec Q2 Luxos strålkastare med USB-utgång för laddning av tex smartphone samt baklampa Toplight Line. Att investera i lampa med USB-utgång ångrar jag definitivt inte, jag hade laddningen på i princip hela tiden för jag hade appen OsmAnd+ (gps) på.
Under den här resan har jag haft väldigt skiftande underlag, jämn asfalt, betongvägar, kullersten, grusvägar både fasta och lösa, skogsvägar och -stigar. Cykeln har fungerat bra på alla underlag och storleken på däcken tror jag har varit bra för att passa hyggligt för alla underlag. Endast vid något tillfälle med löst underlag har det varit lite sladdrigt.
Jag har oftst kört med ett lufttryck på närmare 6 bar, men borde nog kört med ett lägre tryck på vissa cykelleder där underlaget har varit ojämnt.

Bilder: Styrändsväxel + backspegel, rack lowrider + navgenerator, USB-utgång för laddning

Onsdag 25/9, Majella 1890 m

Ja då kan man ticka av en sak till som jag velat göra, nämligen att cykla upp för Majella via Passo Lanciano. 

Efter några lata dagar, bara ett lugnt löppass på drygt halvtimme (med träningsvärk, cykelmusklerna var ingen nytta till) och en 40km cykeltur i omgivningarna, var det så dags för en liten utmaning. 

Idag nöjde jag mig med två väskor, väskan på styret och en väska bak. Packningen bestod av kläder, för mycket, mackor och kaffe (äntligen fick jag användning för termosen som jag släpat på hela vägen hit), en kylklamp???? och bygelåset (vad jag nu skulle ha det till, hade inte tänkt lämna cykeln). Egentligen hade det räckt med en cykeljacka och en vattenflaska, jag hade två. Man passerar många barer och restauranger på vägen upp och rinnande vatten från kran finns på flera ställen. Men jag är ju van vid att ha packning  med mig. 

Det är tyvärr inte så att det är flack cykling fram till berget, det går upp och ner fram till att den riktiga stigningen börjar. Faktum är att den brantaste stigningen var på en liten väg ett tag innan. Den var riktigt brant och plötsligt kom en hund rusande ut på vägen och morrade och skällde. Jag brukar inte vara rädd för hundar men den här var lite föör närgången. Där hade ingen cyklat tidigare tror jag, OsmAnd hittade den genvägen. Jag fick en liten adrenalinkick måste jag erkänna.
Annars var vägen upp inte  jättebrant, men det gick ju uppför hela tiden. Vid Passo Lanciano på ca 1300 m höjd, stannade jag och köpte en Panini och en Cola. En annan cyklist på racercykel och tunn ryggsäck, han hade fattat att man inte behöver en massa packning, såg jag där ätandes det samma. Sedan bar det uppför igen, förbi skidliftar och lägenheter för skidboende. När jag nästan var uppe, mötte jag cyklisten jag nämnde, och han SJÖNG på vägen ner. Han kunde nog också ticka av det han velat göra. När jag nått 1890 möh fick jag inte cykla längre.
Jag ställde cykeln, och låste den faktiskt, och gick lite högre upp till en utsiktsplats och tog lite foton.
Nervägen gick naturligtvis mycket lättare, men handlederna fick jobba hela tiden med att bromsa.
Sedan var det lite upp och ner tills jag nådde "hemmet" i Arielli.
Totalt blev det 100 km cykling.

Nu kommer det inte att bli så mycket cykling på ett bra tag. Jag har anmält mig till Vasaloppet och där har jag ingen nytta av cykellåren. Jag måste bygga upp överkroppen som har förtvinat.

Bilder: 1890 möh, jag från toppen, utsikt, bergstoppar på över 2500 m sett från utsiktsplatsen dit jag gick.

Villa Svezia

Nu ska jag bo i Villa Svezia, Thomas och Pirjos hus i Arielli, Abruzzo, ett tag. Den 27:e september kommer min sambo/särbo Marianne, Thomas och Pirjo plus sex andra vänner hit. Det blir nog någon cykeltur i omgivningarna innan dess.
Thomas och Pirjo räknar med att kunna hyra ut övervåningen av huset nästa år och till dess ska en pool vara klar. Huset ligger i en sluttning i Arielli, med utsikt mot centrum av byn. Västerut ser man Majella som är ett bergsmassiv i Appeninerna.
Det är ca 15 km till fina havsbad i Adriatiska havet vid Ortona. Sedan kan man nästan åka vart som helst utefter havet, det finns fina badstränder överallt. Det finns flera golfbanor här omkring, den närmaste på ca 15km avstånd. Området lämpar sig väl för cykling. Man behöver inte vara rädd för att det inte finns backar att träna i. Det finns vägar som inte är så backiga att välja också, om man vill det. Om man vill åka till Majella så är det nog närmast att åka till Passo Lanciano ca 40km till nedre delen av berget. Sedan kan man åka upp till 1900 möh, eller varför inte cykla. Vi åkte upp med bil förra året och då såg vi många cyklister som ville prova på att åka upp. Majellamassivet har flera toppar över 2.500 m varav den högsta, Monte Amoro, är på 2.793 m. Runt massivet är det en stor nationalpark, Parco Nazionale della Majella, med sällsynta växter och djur som Gems (stengetter), vargar och björnar. I nationalparken finns det många vandringsleder och en hel del organiserade vandringar. Majella har också flera skidliftsystem. Den som vill veta mer kan söka på Majella nationalpark eller "mamma rosa majella nationalpark".
Huset ägs av Thomas och Pirjo Jonsson från Skövde. Om någon vill veta mer angående hyra av huset går det bra att maila till thomas.ke.jonsson@hotmail.com.
De närmaste dagarna har jag tänkt att skriva lite om mina intryck från cykling i de länder som jag har passerat, om min cykel och om min packning.

Bilder: Villa Svezia sedd från infarten, sedd från gården, sedd från byn, byn by night (sedd från huset, Majella sedd från Villa Svezia

.

Onsdag 18/9 Arielli, Abruzzo

Igår hade jag fin medvind. Idag var vinden lika hård men den hade vänt, så nu hade jag motvind.
Följde väg ss16 idag också till södra Pescara där jag i stället cyklade på vägen närmast stranden genom Francavilla al Mare. Det var inte många som badade, lite för blåsigt men ändå varmt i solen. Badsäsongen håller väl på att ta slut också.
Sedan ut på ss16 igen och närmare Ortona körde jag av mot Ortona centrum eftersom ss16 går runt centrum. Det var en del backar att passera. Väl i Ortona skulle jag köra till ett köpcentrum som jag visste fanns där, jag har varit där många gånger förut. Nu fick jag köra några backar upp och ner innan jag hittade det.
Jag handlade lite frukostmat innan jag svängde inåt landet mot Arielli och Villa Svezia.
Huset ägs av mina kompisar Thomas och Pirjo Jonsson från Skövde. De är inte här just nu men jag fick ändå ett fantastiskt mottagande.
Närmsta grannarna, Florindo med familj välkomnade mig med middag på kvällen. De har följt min blogg genom ett översättningsprogram, svenska till italienska. När vi pratade om min resa så visste de ibland mer om vad jag gjort och hur jag åkt än vad jag själv gjorde. En kompis till Florindo och kompisens fru dök upp lite senare och deltog i firandet av att jag nu kommit i mål. Vi skålade i italiensk brut och vinet vi drack till maten var från deras egna skörd.

Bilder: En nästan folktom strand till Mar Adriatico, Arielli, Florindo med välkomstskylt, Salute, Hela gänget som hälsade mig välkommen

Väder: Soligt, blåsigt, 20-25 grader

Dagens sträcka: Roseto degli Abruzzi-Pescara-Francavilla al Mare-Ortona-Arielli-Villa Svezia.

Distans 83 km
Totalt 3269 km

Även om resan nu är slut kommer jag de närmaste dagarna att skriva om huset jag bor i nu som kommer att kunna hyras nästa år. Jag tänker också skriva om mitt intryck av att cykla i de olika länderna som jag cyklat igenom samt om min cykel och packning.