Mina intryck från cykling i olika länder

Här kommer lite personliga intryck angående cykling i de länder som jag har passerat. Det innehåller en hel del generaliseringar.
Sverige
Här försöker man skilja på biltrafik och cykeltrafik. Det är t.o.m. så att cykeltrafik jämställs med gångtrafik. Här finns ju mycket s.k. GOC-vägar, Gång- och Cykelvägar. En undersökning som Chalmers nyligen gjort visar att fotgängare är lika farliga för cyklister som bilister. Det förvånar mig inte ett dugg. Jag tycker GOC-banor är kass. Cyklister är inte välkomna på GOC-banor och inte heller på vägar eller gator.
I korsningar och rondeller ligger övergångsstället för både gångare och cyklister några meter ifrån korsningen vilket innebär att bilisten ställer sig PÅ övergångsstället och väntar på att få köra vidare. Vid utfarter fungerar det på samma sätt, bilisten ställer sig på cykelbanan och kollar sedan om det går att köra ut.
Om vägen är trång och man får möte så försöker bilisten ofta att köra om ändå och då köra väldigt nära cyklisten.
Det finns många bilister som tar hänsyn också, men som sagt, jag generaliserar.
När jag är ute med min racer så försöker jag undvika cykelbanor, framförallt GOC-banor. De är för farliga. Då får jag också tutande och pekande på att det finns cykelbanor, från arga bilister.
Danmark
Här försöker man integrera cykeltrafik med biltrafik. Cykelbanan (som inte delas med gångare) ligger precis i anslutning till vägen i korsningar. I rondeller är yttre delen markerad som cykelväg. Se bild. Detta innebär att bilisten som ska in i korsningen stannar FÖRE cykelbanan. Cyklisten jämställs med bilisten. Ingen bilist blir sur för att det kommer en cyklist.
När jag kom till Danmark tyckte jag att det här är himmelriket, vi är trafikantet allihop med lika värde.
I Danmark finns också fler cykelbanor i anslutning till större vägar än i Sverige. Detta har jag inga andra belägg för än erfarenhet från mina 4 dagar på cykel i Danmark.
Tyskland
Här cyklade jag mest på cykelleder som inte var på allmän väg, men lite erfarenhet fick jag ändå. Här är cyklingen ungefär som i Sverige. Vid korsningar ligger cykelbanan lite ifrån korsningen här också. Om det finns cykelbanor intill vägen så finns de antingen på båda sidor eller också på ena sidan och då är det skyltat att cyklister möts. Men missa förall del inte att cykla på rätt sida när det blir cykelbana på båda sidor för då pekas det att nu åker du på fel sida. Ordning och reda, vi är ju i Tyskland.
Jag var ute på en väg en gång utan att ha sett att det gick en cykelväg på vänster sida. Långa tutningar från bilister fick jag.
Angående cykellederna som jag följde så blev jag lite överraskad att de höll så dålig standard på vissa ställen. Hemifrån hade jag fått höra att i Tyskland är det bara asfalterade vägar, men det stämmer nog bara om man cyklar på allmänna vägar.
Italien
I norra Italien följde jag cykelled Via Claudia Augusta, mestadels cykelväg men också på allmänna vägar. I Po-deltat var det också ibland cykelväg mem mest allmänna vägar.
Italienska bilister är vana vid att det finns cyklister på vägen och tar hänsyn till det. Här som i Danmark har cyklister lika mycket rätt som bilister att färdas på vägen. Är det möte och vägen är trång saktar bilisten eller lastbilschauffören ner och väntar på att det går att köra om.
Det är ett nöje att cykla i Italien, men man får inte vara rädd att vara ute i tät trafik. 
Allmänt
Jag har ingen olycksstatistik från de olika länderna, jag har bara bedömt hur det är att ta sig fram. Och som sagt, mycket generaliseringar.
Bild: Rondell i Danmark

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar