Söndag 29/9, Uppmärksammad av Comune di Arielli, Abruzzo

Hela svenska delegationen i Villa Svezia, 10 personer, blev bjudna till kommunfullmäktiges sal i Arielli. De ville uppmärksamma min cykelresa från Sverige till Arielli.
Närvarande var ett antal familjer som representerade kommunen, med borgmästaren Luigi Cellini i spetsen. Ett bildspel på alla mina foton som jag tagit på min resa spelades upp. Bildspelet hade Jessica Monaco, Thomas och Pirjos grannars dotter, gjort. Borgmästaren höll ett tal där jag hyllades och han hoppades på ett bra samarbete mellan Arielli och Sverige. Han överlämnade också en minnesplakett till mig.
Vi blev bjudna på buffé med kalla rätter och traktens vin. Lite senare på eftermiddagen fick vi en pastarätt och mer vin.
För mig var det en lika oväntad som uppskattad tillställning som jag kommer att bära med mig.
Tack Arielli.
Bild1: Borgmästaren Luigi Cellini överlämnar minnesplaketten,
Bild 2: Minnesplaketten
Bild 3: Kulturpresidenten i Ariellis kommun Lucio D'angelo och Florindo Monaco
Bild 4: Servering av pasta

Mina intryck från cykling i olika länder

Här kommer lite personliga intryck angående cykling i de länder som jag har passerat. Det innehåller en hel del generaliseringar.

Sverige
Här försöker man skilja på biltrafik och cykeltrafik. Det är t.o.m. så att cykeltrafik jämställs med gångtrafik. Här finns ju mycket s.k. GOC-vägar, Gång- och Cykelvägar. En undersökning som Chalmers nyligen gjort visar att fotgängare är lika farliga för cyklister som bilister. Det förvånar mig inte ett dugg. Jag tycker GOC-banor är kass. Cyklister är inte välkomna på GOC-banor och inte heller på vägar eller gator.
I korsningar och rondeller ligger övergångsstället för både gångare och cyklister några meter ifrån korsningen vilket innebär att bilisten ställer sig PÅ övergångsstället och väntar på att få köra vidare. Vid utfarter fungerar det på samma sätt, bilisten ställer sig på cykelbanan och kollar sedan om det går att köra ut.
Om vägen är trång och man får möte så försöker bilisten ofta att köra om ändå och då köra väldigt nära cyklisten.
Det finns många bilister som tar hänsyn också, men som sagt, jag generaliserar.
När jag är ute med min racer så försöker jag undvika cykelbanor, framförallt GOC-banor. De är för farliga. Då får jag också tutande och pekande på att det finns cykelbanor, från arga bilister.

Danmark
Här försöker man integrera cykeltrafik med biltrafik. Cykelbanan (som inte delas med gångare) ligger precis i anslutning till vägen i korsningar. I rondeller är yttre delen markerad som cykelväg. Se bild. Detta innebär att bilisten som ska in i korsningen stannar FÖRE cykelbanan. Cyklisten jämställs med bilisten. Ingen bilist blir sur för att det kommer en cyklist.
När jag kom till Danmark tyckte jag att det här är himmelriket, vi är trafikantet allihop med lika värde.
I Danmark finns också fler cykelbanor i anslutning till större vägar än i Sverige. Detta har jag inga andra belägg för än erfarenhet från mina 4 dagar på cykel i Danmark.

Tyskland
Här cyklade jag mest på cykelleder som inte var på allmän väg, men lite erfarenhet fick jag ändå. Här är cyklingen ungefär som i Sverige. Vid korsningar ligger cykelbanan lite ifrån korsningen här också. Om det finns cykelbanor intill vägen så finns de antingen på båda sidor eller också på ena sidan och då är det skyltat att cyklister möts. Men missa förall del inte att cykla på rätt sida när det blir cykelbana på båda sidor för då pekas det att nu åker du på fel sida. Ordning och reda, vi är ju i Tyskland.
Jag var ute på en väg en gång utan att ha sett att det gick en cykelväg på vänster sida. Långa tutningar från bilister fick jag.
Angående cykellederna som jag följde så blev jag lite överraskad att de höll så dålig standard på vissa ställen. Hemifrån hade jag fått höra att i Tyskland är det bara asfalterade vägar, men det stämmer nog bara om man cyklar på allmänna vägar.

Italien
I norra Italien följde jag cykelled Via Claudia Augusta, mestadels cykelväg men också på allmänna vägar. I Po-deltat var det också ibland cykelväg mem mest allmänna vägar.
Italienska bilister är vana vid att det finns cyklister på vägen och tar hänsyn till det. Här som i Danmark har cyklister lika mycket rätt som bilister att färdas på vägen. Är det möte och vägen är trång saktar bilisten eller lastbilschauffören ner och väntar på att det går att köra om.
Det är ett nöje att cykla i Italien, men man får inte vara rädd att vara ute i tät trafik. 

Allmänt
Jag har ingen olycksstatistik från de olika länderna, jag har bara bedömt hur det är att ta sig fram. Och som sagt, mycket generaliseringar.

Bild: Rondell i Danmark

Packningen

Väskor:
Bakväska 1: Gympaskor, badskor, ryggsäck (tunn ihopvikbar att använda när jag inte cyklade), cykelkläder (cykelbyxor, cykeltröja, cykeljacka utan ärmar, cykeljacka med ärmar, sockar 2 par, en Sverigetröja, tunna handskar typ längdskidåkning), plastpåse med matgrejer (morakniv, plastsked, müsli, mugg), toarulle, plastfickor, plastpåsar, liten termos, flaska med vatten (som reserv, två flaskor på cykeln), ett extra par läsglasögon (det var bra för ena paret gick sönder).
Bakväska 2: Kläder (ett par långbyxor med löstagbara ben som jag tänkte använda även för cykling om jag skulle behöva ha värme om benen, shorts, 2 t-shirts, kalsonger, sockar, en tröja lager 2, en skaljacka), tvättmedel (köpte Y3 hemma men det tyckte jag inte var bra så jag köpte vanligt tvättmedel sedan och som jag hällde i en plastpåse), spännband.
Framväska 1: Bygellås, wire att använda för att låsa fast cykeln vid ett träd eller liknande, regnkläder för cykling (jacka, byxor som bara täcker framsidan från midjan till nedanför knät, badhandduk, badshorts, tvål.
Framväska 2: Verktyg (insexnycklar, liten skiftnyckel, små skruvmejslar, en universalnyckelsats för cykel med bl.a. en kedjebrytare, liten avbitartång, liten näbbtång) ståltråd, eltape, silvertape, liten cykelpump, tryckmätare, verktyg för att ta av cykeldäck, cykellagningssats, wire för broms resp växel, kedjeolja, cykelslang, necessär.

Styrväskan: Plånbok, smartphone, glasögon, glasögonfodral, kartor (finns även en plastficka på locket att ha kartan i), skrivblock, pennor.
Från start hade jag även tält och liggunderlag på pakethållaren samt sovsäck i en av bakväskorna.
På kroppen: cykelbyxor, cykeltröja, korta sockar, cykelskor typ mountainbike, cykelhandskar, lätt cykelhjälm.
Kommentarer:
Här är det rätt mycket hängslen och livrem. Man skulle säkert kunna klara en sådan här resa med mindre packning.
I Sverige och Danmark campade jag några nätter men beslöt sedan att ha andra boenden resten av resan. Familjen, som jag träffade under en vecka i Danmark, fick ta med tält, liggunderlag och sovsäck, plus lite annat,  hem.
Regnbyxorna rullar man ihop och fäster runt midjan och när det börjar regna rullar man ner dem och fäster runt benen. Jag köpte dem på Veloform, som jag för övrigt tycker bara har bra grejer.
Cykelskorna, Shimano, köpte jag för ca 10 år sedan för att ha på spinning. De är ju av den typen som man kan gå i, till skillnad från racerskor och de är mycket bättre än jag trodde. Jag blev inte våt om fötterna när det regnade och de är ändå luftiga.
I Danmark hittade jag solglasögon typ pilot, där nedre delen består av läsglas. Så i stället för att hålla på och byta från cykelglasögon till läsglasögon varje gång jag skulle titta på gpsen eller kartan så hade jag ju båda funktionerna i samma par. En fantastisk investering på under en hundring.
Jag tvättade kläder minst varannan dag, oftast varje dag. Efter att ha vridit ur plaggen ordentligt offrade jag boendets badhanduk (det räcker att torka sig efter duschen med lilla handduken) till att hårt rulla in plaggen så att badhanduken sög åt sig så mycket vatten som möjligt. När de sedan fått hänga över natten var de oftast torra på morgonen. Ibland tog jag golvhandduken också för att rulla in kläderna i.
Vikt:
Jag försökte packa tunga grejer så lågt som möjligt, därför verktyg, bygellås etc i framväskorna.
Cykeln inklusive allt fast monterat så som rackar, skärmar, belysning väger 15 kg.
De 5 väskorna väger 4 kg tomma. När väskorna var fylda vägde de i fram ca 3,5 kg var och de i bak drygt 5 kg.
Tält, liggunderlag och sovsäck vägde 3,5 kg tillsammans. Det är inte mycket, tältet var av typ att användas i nödfall, köpt för 199 kr.
Hela ekipaget med fyllda vattenflaskor vägde när jag åkte hemifrån nästan 40 kg. Efter Danmark, när tältutrustning plus lite annat togs bort, var totalvikten nog ca 35 kg.

Cykeln

När jag började planera den här resan i vintras hade jag ingen aning om vilken typ av cykel jag skulle ha. Ingen av mina fyra cyklar (två är racercyklar) dög. Det blev många timmars sittande vid datorn för att kolla andra långresenärers erfarenheter och flera besök i cykelaffärer. Att jag skulle köpa en touringcykel blev så småningom självklart, men vanliga cykelaffärer har inga sådana cyklar. Så småningom hittade jag information om Veloform, en cykelaffär i Majorna i Göteborg och som ligger nästgårds till Linnéplatsen där jag bor. Veloforms ägare Anders Jansson kan verkligen det här med touringcyklar, och också om andra specialcyklar, så det jag inte hade skaffat info om på nätet, kunda han vägleda mig om. Efter många besök hos Anders och en hel del funderande blev resultatet som följer.
En amerikansk cykel, Surly Long Haul Trucker med ram i CrMo-stål. Avståndet mellan hjulnaven är något längre än hos vanliga cyklar för att öka stabiliteten, likaså är avståndet mellan vevparti och baknav stort så att man inte ska riskera att foten ska slå i bakväskorna när man trampar. Utväxling fram 26/36/48 och i bak 9 kuggkransar med 11-32 kuggar. Bockstyret är något bredare än ett racerstyre och försedd med styrändsväxel, dvs växelregaget sitter på änden av styret.
Cykeln är försedd med Cantileverbromsar och hjulen har dubbelbottnade fälgar, storlek 700c, med 36 ekrar för att tåla tyngd bättre. Däcken, Continental Contact, storlek 37-622 är mönstrade. Jag var lite tveksam till mönstrade däck pga att vassa stenar och glas lätt fatnar i mönstret och så småningom gör hål i däcket. Jag behöll dock däcken och tänkte att jag får väl köpa nya under resan om det blir problem. Det blev dock inget problem med det, så de sitter fortfarande på. Den som vill veta mer detaljer om cykelns standardutrustning kan gå in på Surlys hemsida, sök på Surly Long Haul Trucker.
Anders på Veloform satte på stabila skärmar och rack, av fabrikat Tubus, för väskorna på cykeln. Racken fram är av så kallat low rider-typ för att få så låg tyngdpunkt som möjligt och därmed öka stabiliteten. Jag valde kombinationspedaler som har clipsfäste, SPD, på en sida och standardutförande på andra. För mig har det fungerat bra, jag är van att trampa med clips på racercykel. Nu kunde jag dessutom koppla loss mig när jag närmade mig korsningar och tättbebyggt område eller när underlaget var dåligt.

Eftersom jag ville ha navgenerator så tillverkade Anders ett nytt framhjul med generator Schmidt SON28 och med 32 ekrar. För belysning valde jag Busch & Müller Lumotec Q2 Luxos strålkastare med USB-utgång för laddning av tex smartphone samt baklampa Toplight Line. Att investera i lampa med USB-utgång ångrar jag definitivt inte, jag hade laddningen på i princip hela tiden för jag hade appen OsmAnd+ (gps) på.
Under den här resan har jag haft väldigt skiftande underlag, jämn asfalt, betongvägar, kullersten, grusvägar både fasta och lösa, skogsvägar och -stigar. Cykeln har fungerat bra på alla underlag och storleken på däcken tror jag har varit bra för att passa hyggligt för alla underlag. Endast vid något tillfälle med löst underlag har det varit lite sladdrigt.
Jag har oftst kört med ett lufttryck på närmare 6 bar, men borde nog kört med ett lägre tryck på vissa cykelleder där underlaget har varit ojämnt.

Bilder: Styrändsväxel + backspegel, rack lowrider + navgenerator, USB-utgång för laddning

Onsdag 25/9, Majella 1890 m

Ja då kan man ticka av en sak till som jag velat göra, nämligen att cykla upp för Majella via Passo Lanciano. 

Efter några lata dagar, bara ett lugnt löppass på drygt halvtimme (med träningsvärk, cykelmusklerna var ingen nytta till) och en 40km cykeltur i omgivningarna, var det så dags för en liten utmaning. 

Idag nöjde jag mig med två väskor, väskan på styret och en väska bak. Packningen bestod av kläder, för mycket, mackor och kaffe (äntligen fick jag användning för termosen som jag släpat på hela vägen hit), en kylklamp???? och bygelåset (vad jag nu skulle ha det till, hade inte tänkt lämna cykeln). Egentligen hade det räckt med en cykeljacka och en vattenflaska, jag hade två. Man passerar många barer och restauranger på vägen upp och rinnande vatten från kran finns på flera ställen. Men jag är ju van vid att ha packning  med mig. 

Det är tyvärr inte så att det är flack cykling fram till berget, det går upp och ner fram till att den riktiga stigningen börjar. Faktum är att den brantaste stigningen var på en liten väg ett tag innan. Den var riktigt brant och plötsligt kom en hund rusande ut på vägen och morrade och skällde. Jag brukar inte vara rädd för hundar men den här var lite föör närgången. Där hade ingen cyklat tidigare tror jag, OsmAnd hittade den genvägen. Jag fick en liten adrenalinkick måste jag erkänna.
Annars var vägen upp inte  jättebrant, men det gick ju uppför hela tiden. Vid Passo Lanciano på ca 1300 m höjd, stannade jag och köpte en Panini och en Cola. En annan cyklist på racercykel och tunn ryggsäck, han hade fattat att man inte behöver en massa packning, såg jag där ätandes det samma. Sedan bar det uppför igen, förbi skidliftar och lägenheter för skidboende. När jag nästan var uppe, mötte jag cyklisten jag nämnde, och han SJÖNG på vägen ner. Han kunde nog också ticka av det han velat göra. När jag nått 1890 möh fick jag inte cykla längre.
Jag ställde cykeln, och låste den faktiskt, och gick lite högre upp till en utsiktsplats och tog lite foton.
Nervägen gick naturligtvis mycket lättare, men handlederna fick jobba hela tiden med att bromsa.
Sedan var det lite upp och ner tills jag nådde "hemmet" i Arielli.
Totalt blev det 100 km cykling.

Nu kommer det inte att bli så mycket cykling på ett bra tag. Jag har anmält mig till Vasaloppet och där har jag ingen nytta av cykellåren. Jag måste bygga upp överkroppen som har förtvinat.

Bilder: 1890 möh, jag från toppen, utsikt, bergstoppar på över 2500 m sett från utsiktsplatsen dit jag gick.

Villa Svezia

Nu ska jag bo i Villa Svezia, Thomas och Pirjos hus i Arielli, Abruzzo, ett tag. Den 27:e september kommer min sambo/särbo Marianne, Thomas och Pirjo plus sex andra vänner hit. Det blir nog någon cykeltur i omgivningarna innan dess.
Thomas och Pirjo räknar med att kunna hyra ut övervåningen av huset nästa år och till dess ska en pool vara klar. Huset ligger i en sluttning i Arielli, med utsikt mot centrum av byn. Västerut ser man Majella som är ett bergsmassiv i Appeninerna.
Det är ca 15 km till fina havsbad i Adriatiska havet vid Ortona. Sedan kan man nästan åka vart som helst utefter havet, det finns fina badstränder överallt. Det finns flera golfbanor här omkring, den närmaste på ca 15km avstånd. Området lämpar sig väl för cykling. Man behöver inte vara rädd för att det inte finns backar att träna i. Det finns vägar som inte är så backiga att välja också, om man vill det. Om man vill åka till Majella så är det nog närmast att åka till Passo Lanciano ca 40km till nedre delen av berget. Sedan kan man åka upp till 1900 möh, eller varför inte cykla. Vi åkte upp med bil förra året och då såg vi många cyklister som ville prova på att åka upp. Majellamassivet har flera toppar över 2.500 m varav den högsta, Monte Amoro, är på 2.793 m. Runt massivet är det en stor nationalpark, Parco Nazionale della Majella, med sällsynta växter och djur som Gems (stengetter), vargar och björnar. I nationalparken finns det många vandringsleder och en hel del organiserade vandringar. Majella har också flera skidliftsystem. Den som vill veta mer kan söka på Majella nationalpark eller "mamma rosa majella nationalpark".
Huset ägs av Thomas och Pirjo Jonsson från Skövde. Om någon vill veta mer angående hyra av huset går det bra att maila till thomas.ke.jonsson@hotmail.com.
De närmaste dagarna har jag tänkt att skriva lite om mina intryck från cykling i de länder som jag har passerat, om min cykel och om min packning.

Bilder: Villa Svezia sedd från infarten, sedd från gården, sedd från byn, byn by night (sedd från huset, Majella sedd från Villa Svezia

.

Onsdag 18/9 Arielli, Abruzzo

Igår hade jag fin medvind. Idag var vinden lika hård men den hade vänt, så nu hade jag motvind.
Följde väg ss16 idag också till södra Pescara där jag i stället cyklade på vägen närmast stranden genom Francavilla al Mare. Det var inte många som badade, lite för blåsigt men ändå varmt i solen. Badsäsongen håller väl på att ta slut också.
Sedan ut på ss16 igen och närmare Ortona körde jag av mot Ortona centrum eftersom ss16 går runt centrum. Det var en del backar att passera. Väl i Ortona skulle jag köra till ett köpcentrum som jag visste fanns där, jag har varit där många gånger förut. Nu fick jag köra några backar upp och ner innan jag hittade det.
Jag handlade lite frukostmat innan jag svängde inåt landet mot Arielli och Villa Svezia.
Huset ägs av mina kompisar Thomas och Pirjo Jonsson från Skövde. De är inte här just nu men jag fick ändå ett fantastiskt mottagande.
Närmsta grannarna, Florindo med familj välkomnade mig med middag på kvällen. De har följt min blogg genom ett översättningsprogram, svenska till italienska. När vi pratade om min resa så visste de ibland mer om vad jag gjort och hur jag åkt än vad jag själv gjorde. En kompis till Florindo och kompisens fru dök upp lite senare och deltog i firandet av att jag nu kommit i mål. Vi skålade i italiensk brut och vinet vi drack till maten var från deras egna skörd.

Bilder: En nästan folktom strand till Mar Adriatico, Arielli, Florindo med välkomstskylt, Salute, Hela gänget som hälsade mig välkommen

Väder: Soligt, blåsigt, 20-25 grader

Dagens sträcka: Roseto degli Abruzzi-Pescara-Francavilla al Mare-Ortona-Arielli-Villa Svezia.

Distans 83 km
Totalt 3269 km

Även om resan nu är slut kommer jag de närmaste dagarna att skriva om huset jag bor i nu som kommer att kunna hyras nästa år. Jag tänker också skriva om mitt intryck av att cykla i de olika länderna som jag cyklat igenom samt om min cykel och packning.

Tisdag 17/9 Ancona

Att det skulle bli besvärligt att ta sig igenom eller runt Ancona förstod jag, men det var lite besvärligare än jag trodde. Väg ss16 som jag följde igår gick genom några tunnlar så jag tänkte att det kanske inte var lämpligt att cykla där. Söder om Ancona ligger ett berg så där går inga vägar så jag tänkte att det var bäst att cykla lite längre från havet. Jag bodde ju lite upp från havet redan. Det blev väldigt mycket upp och ner och sedan kom jag ändå in i Ancona och då blev det nedför och sedan uppför där också. Jag fick också stanna allt som oftast för att kolla kartan i OsmAnd. Så småningom kom jag i alla fall på ss16 igen så det blev lite lättare. Det tog 2 timmar att cykla 17 km, inklusive ett stopp för att ta skydd när en störtskur kom.
Sedan gick det lätt. Det började nämligen blåsa och vinden hade jag i ryggen. Jag följde väg ss16 hela tiden. Den är lätt att följa, den går rakt igenom byar och samhällen. En hel del stoppljus i samhällena och smalt på vissa ställen visserligen men det gick lätt att komma fram.
När jag cyklat ett par timmar efter lunch tänkte jag stanna och ta av reservprovianten på något ställe där det inte var någon bebyggelse, men det var inte lätt att hitta. Det ena samhället efter det andra avlöste varandra. Så småningom stannade jag och såg att jag cyklat 130 km. Ojdå, tänkte jag, då är det väl bäst att börja leta boende så jag bokade via booking. Hittade ett hotell i Roseto degli Abruzzi, ca 30 km från Pescara, för 25 €. Så billigt har jag inte bott sedan zimmer i Tyskland. 

Detta var den 32:a dagsetappen. I morgon är det tänkt att bli den sista. Målet är nära. 

Bild : Ancona (det blev inte så många bilder tagna idag).

Väder : mulet med regnskurar (jag fick dock bara en på mig) 20 - 25 grader

Dagens sträcka : Falconara Maritimma - Ancona - Civitanova Marche-Porto San Giórgio - San Benedetto del Tronto-Giulianova - Roseto degli Abruzzi.

Distans 135 km
Totalt 3186 km

Måndag 16/9

Cyklade upp till Città de San Marino på morgonen igen och idag cyklade jag nästan ända upp till högsta toppen, där ett av tre torn står på 747 meters höjd. Det var bra väder så utsikten var magnifik. Jag hittade också systembolaget. Ägaren Paolo bodde i Sverige och träffade sin fru som var från Kalmar och de tyckte att Systembolaget var ett bra namn.
På väg från San Marino följde jag vägskyltarna ned mot Morciano di Romagna. Strax där efter blev det lunch, pizza, det har blivit några stycken vid det här laget.
Ner mot Adriatico svängde jag in på väg ss16 som följer Adriatiska havet. Det är en ganska stor väg, men den har för det mesta en vägren så den är bra att cykla på. Jag följde den igår också tills jag svängde av mot San Marino. Flera cyklister, på racercyklar naturligtvis, cyklar på den vägen. Bl.a cyklade ett stort gäng på ca 20 cyklister förbi mig idag.
Så mycket mer hände inte den här dagen, jag cyklade på i hyggligt tempo. När jag närmade mig Ancona tänkte jag att det är nog bäst att övernatta innan Ancona, så jag stannade i Falconara Maritima och kollade efter boende på nätet. Jag hittade ett B&B lite ifrån centrum som jag bokade. Roberto, som tog emot mig, kunde ingen engelska, men på italienska förklarade han var den enda restaurangen i området låg och var det fanns en bankomat och jag förstod. Han ringde t.o.m. till restaurangen och sa att jag kommer. De hade ingen meny men frågade vad jag ville ha, eller rättare sagt de föreslog och jag sa ja. Den drevs nog av familjen, tanten lagade maten, mannen satt inne i baren med oss som åt och tittade på fotboll och sonen (tror jag att det var) bar in maten från andra sidan gatan där köket låg. Det blev både primi och secondi piatti samt kaffe. För första gången hade en restaurang som jag kommit till Birra Moretti, så jag tog två.

Bilder: Systembolaget, övriga bilder tagna i San Marino med utsikt mot havet eller mot Apenninerna.

Väder: Soligt runt 25, under 20 i San Marino

Dagens sträcka: San Marino-Mercatino Conca-Morciano di Romagna-Cattólica-Pesaro-Fano-Senigállia-Falconara Maritima.

Distans 115 km
Totalt 3051 km

Söndag 15/9 San Marino

Innan jag åkte från hotellet bokade jag hotell i San Marino. Det var inte så långt dit, men det ligger ju en bit upp.
Jag ställde in OsmAnd på målet och lyssnade med örsnäckan hur jag skulle åka. Ganska snart kom jag till Classe,  som kejsar Cesare Augusto grundat tror jag. Där var i alla fall en massa människor. En cyklist med racercykel kom fram och pratade. Är du från Sverige sa han på svenska. Han gillade Sverige sa han och hade lärt sig lite svenska på att se på svensk tv. Han kunde engelska också så det var lätt att konversera. Han ville veta lite om packningen vid framhjulet, hur långt jag åkt, hur mycket jag åker om dagen etc.
Efter ett tag tänkte jag att jag skulle ta på mig min Sverigetröja som nästan har legat orörd i packningen. Jag åkte nära kusten till en början, sedan vid Cesenático svängde jag av inåt landet, riktning San Marino. Efter ett tag kom jag rakt på en borg och där låg en restaurang lägligt eftersom jag hade börjat titta efter restauranger. När jag skulle betala sa jag att han skulle lägga på 2 € i dricks. Nej sa han och drog i stället av 3 €, "only for you". Han tyckte nog inte att jag skulle betala så mycket, restaurangen var nog för de lite mer välbärgade såg jag på kunderna.
När jag startade igen så gick det tyngre. Jag vet inte om det berodde på motvinden, att det hade börjat slutta uppåt eller på vinet som jag drack till lunch.
När jag hade något tiotal km kvar började stigningarna. Jag gick efter OsmAnd men det var nog inte en så bra idé för han hittar alltid genvägar. I det här fallet innebar det väldigt branta upp- och nerförsbackar. När jag kom till bilvägen igen så stängde jag av OsmAnd och gick på vägskyltningen i stället. När jag kom upp till ett ställe där det var mycket folk frågade jag ett par gentlemän om vägen till Piazza Grande som hotellet skulle ligga vid. Jo det var bara att fortsätta upp på serpentinvägen. Väl där uppe frågade jag några andra gentlemän som i sin tur frågade en dam som stod och dirigerade trafik och gångare. Du har åkt för långt upp sa hon.
Medan jag stod där blev jag fotograferad av några turister. Nu var jag plötsligt en turistattraktion, med min cykel, packning och gula tröja och som hade tagit mig ända upp hit.
Bara att cykla ner igen. Halvvägs ner tänkte jag att det är nog bäst att fråga igen och där stod ju ett par gentlemän att fråga. Jodå, det var bara att fortsätta ner. Men en av dem ville också berätta att här cyklade några andra en gång. De cyklade förbi här och sedan svängde de ner där borta sa han och pekade. Jag tror att han pratade om Girot.
När jag kom ner till det stället som jag frågade först, så hittade jag torget och hotellet femtio meter därifrån.
Jag åt på hotellet, det var ett populärt ställe för det var mycket folk.

Bilder: Några djur vid Classe, två bilder tagna på vägen upp, några tog linbanan upp dit jag cyklade, trafikledaren som pekade dit ner ska du åka, bild tagen högst uppifrån

Väder: mulet 20-25 grader. Det började regna precis när jag hittade hotellet.

Dagens sträcka: Ravenna-Savio di Ravenna-Cérvia-Cesenático-Savignano sul Rubicone-Poggio Berni-San Marino

Distans 80 km

Totalt 2936 km

Lördag 14/9 Po-deltat

Idag tänkte jag följa en cykelled från Ferrara till Ravenna som går genom Po-deltat. Leden gick mest på mindre landsvägar. Idag var det också väldigt platt, ungefär som att cykla på "Varaslätta" förutom att här är det mer floder eller åar och kanaler.
När jag började fundera på om jag inte skulle hitta någonstans att äta lunch så hittade jag en restaurang med mycket folk, i en liten by. Riktigt mätt blev jag och billigt blev det. När jag kom ut till cykeln igen kom ett gäng karlar, som ätit på restaurangen, fram och pratade. Ingen av dem kunde engelska men vi kunde konversera ändå med mina få ord italienska och lite teckenspråk. De undrade om det går bra att styra med mina väskor fram, var jag kom ifrån och hur långt jag åkt.
På en färja över Fiume Reno undrade ett par från Florens också över mina lowriders, väskorna fram. Han kunde en del engelska så det var lättare att konversera. De tyckte också att det var märkligt att jag cyklat ända från Sverige.
Överhuvudtaget blir jag uttittad där jag åker och jag tror att det beror på mina väskor vid framhjulet.
Cykelleden går inte genaste vägen till Ravenna. Den går mot en sjö som ligger precis innanför havet och som heter Valli di Comacchio. Här är det mycket fåglar bl.a. flamingos som jag fotograferade. Att det var flamingo sa i alla fall de två tyskarna som jag just här kom ikapp. De var från Dresden och skulle till Neapel. De hade cyklat längre österut än jag och kom nu norrifrån utefter havet.
Efter ytterligare en färjtur cyklade jag söderut ett tag utefter kusten. Här såg jag dock inte vattnet för det låg campingplatser och  (antar jag) badstränder närmast havet. Efter ett tag svängde jag så av västerut igen mot Ravenna. I några km cyklade jag på en bred stig genom en barrskog innan jag kom till mitt förbokade hotell i Ravenna. Jag tänkte boka hotell söder om Ravenna men jag hittade ett hotell till bra pris på nätet här.

Bilder: En bro över Fiume Reno, Flamingos, första anblicken av Adriatiska havet

Väder: soligt 25-30 grader

Dagens sträcka: Ferrara-Marrava-Argenta-La Fiorana-Sjön Valli di Comacchio-Casal Borsetti-Marina di Ravenna-Ponta Marina Terme-Ravenna

Distans 117 km
Totalt 2856 km

Fredag 13/9 vilodag i Ferrara

Man slutar aldrig att förundras över italiensk frukost. Mycket sötsaker på frukostbordet. Men det finns det jag vill ha också, ägg, yoghurt, bröd (inte bara vitt), müsli (lite för mycket sött dock). Det jag inte sett förut är att i ett glas lägga några m&m, ta yoghurt över och toppa med chokladströssel. Måste prova det någon gång.
Runt Ferrara går en mur som jag cyklade på. Sedan var jag på turisinformationen och fick lite tips om hur jag ska cykla nästa dag. Problemet med att gå till turisinformationen är att de bara kan ge information om sin region och den infon kanske jag har nytta av max en dag. Jag köpte en mer detaljerad karta än den jag har, på en bokhandel.
Jag tog också en liten siesta innan jag gick en runda på stan. Jag bodde mitt i centrum, precis intill borgen. Det är mycket studenter i stan så det är liv och rörelse. Väldigt mycket restauranger, caféer och pubar (om man nu ska kalla det pubar i Italien, men i alla fall ställen där man dricker vin och öl).

Bilder från Ferrara: Borgen, katedralen, fredagskväll (man kan lika gärna stå ute och dricka), borgen med vallgraven

Torsdag 12/9 Farväl Alperna

Den här dagen skulle kunna ha många rubriker. Farväl Alperna, racing, Eurovelo, Via Claudia Augusta Reunion, Po.
Dagen började med att Portieren ropade när jag skulle checka ut, nu ska han som cyklat ända från Sverige checka ut. Det såg ut på en del som om de undrade vad det var för galning.
Nu lämnar jag Alperna bakom mig. Jag började åka söderut mot Mantova på landsvägar. Efter ett tag såg jag dock att det fanns cykelväg, naturligtvis utefter en flod. Här fanns många cyklister, de flesta tysktalande. Jag passerade en mysig borg bl.a.
Efter ett tag började racet. Ett tysktalande par på mountainbike cyklade förbi och drog ifrån. Han hade en ryggsäck, annars hade de ingen packning. Han drog och hon låg på rulle. Jag förstod att det var race på gång för han tittade bakåt allt som oftast för att se att hon hängde med. Jag funderade på hur länge de skulle lyckas hålla den farten. Ett par korta uppförsknixar senare var jag ikapp. Jag hängde på ett tag, men sen sa hon något och de saktade ner. Jag körde förbi och i min backspegel såg jag att de hamnade allt längre efter. Jag måste erkänna att tävlingsinstinkten kom fram. Detta präglade hela dagen. Hade jag nu börjat trycka på så var det bara att fortsätta.
Efter ett tag blev cykelbanan utefter floden allt sämre så jag tog vägen mot Porto Mantovano som ligger precis norr om Mantova. Jag stannade och åt pane med skinka och drack en cola. Nu var jag lite längre västerut än jag trodde när jag åkte hemifrån så jag hade ingen karta nedladdad för området där jag var. Papperskartan var inte tillräckligt detaljerad för att följa. Jag fick cykla på väderstreck ett tag. Jag åkte nog på fel väg ett tag för plötsligt dök skylten motortrafik upphör upp. Så småningom hittade jag en vägskylt som visade på en by åt det håll jag skulle.  Efter detta var det lätt att hitta, jag skulle åka åt Ferrara. Här är landskapet platt, med "vanligt" jordbruk och vägarna spikraka.
Plötsligt i en by såg jag en skylt om cykelvägen Eurovelo 7. Det finns ett antal cykelvägar genom Europa som har skapats genom EU. En av dem är Eurovelo 7 som går mellan Nordkap och Malta och går genom Sverige, Köpenhamn, Berlin, Prag, Insbruck och och Rom. Det var den jag hade tänkt följa från början innan jag fick info om Via Claudia Augusta. Nu stötte jag på den i alla fall.
Efter ett tags landsvägscykling och några km från Ostiglia kom jag på rutten Via Claudia Augusta igen. Den slutar vid Ostiglia som ligger vid floden Po. Efter Ostiglia fanns en cykelled på skyddsvallen som jag följde. Det visade sig att det var Eurovelo 8 som går mellan södra Spanien och Aten.
Vid fyratiden var det drygt 60 km kvar till Ferrara och jag ville gärna komma dit och bo ett par nätter. Eftersom jag hade fått upp farten, så borde det vara möjligt utan att vara framme alltför sent för att hitta boende. Några stopp för att äta reservprovianten müsli fick det bli.
Jag var i Ferrara vid sjutiden och letade med hjälp av OsmAnd upp en McDonald's för att snabbt få mat och för att få gratis wifi för att kunna boka hotell. För att få tillgång till wifi brukar man vanligtvis registrera sig med sitt telefonnummer och så får man en kod via sms. Här i Italien gäller det bara för vissa länder och inte för de som kommer från Sverige, utan de ville att man ska legitimera sig via ett kontokortsnummer, men utan kostnad. Det lät inte bra så jag försökte gå in på nätet via mitt svenska telia-abonnemang. Jag har inte lyckats med det några gånger förut men nu gick det. Jag bokade sista enkelrummet på ett hotell två nätter till ett bra pris och efter en halvtimme var jag där. Mitt i centrum dessutom. Det hade börjat skymma så jag fick användning av mitt eminenta lyse med navgenerator. Ferrara är en cykelstad men det visade sig att jag var den ende som hade belysning.
Det blev ett restaurangbesök trots att jag ätit på McDonalds innan.

Bilder: Borgen, Skylt om eurovelo 8, Po

Väder: Soligt 20-28 grader

Dagens sträcka: Peschiera-Monzanbano-Mantova-Ronkoferraro-Ostiglia-Ferrara

Distans 148 km
Totalt 2739 km

Onsdag 11/9 Ändrade planer

Började dagen med att handla bananer och någon typ av choklad (de hade ingen Snickers).
Rutten fortsatte att följa Fiume Adige. Ibland på ena sidan och ibland på andra. Den gick inte alltid precis utefter floden utan ofta gick cykelleden rakt igenom vindruvsodlingar. Det skördades för fullt överallt. En lång sträcka gick leden också på vanliga landsvägen.
Vid Rivoli Veronese efter ca 40 km kom en brant stigning på 10 % i drygt 100 höjdmeter. Vid det här laget har jag fått bra backträning så det var inga problem. Vid en utsiktsplats när jag kom upp började jag fundera på om jag verkligen skulle åka in i Verona. Det kändes inte så kul. Ett alternativ var att cykla till Gardasjön så när jag vid nästa by såg en cykelvägsskylt till Garda tog jag av dit efter en stunds funderande. Ett tyskt par hade valt att göra det samma, men de stannade för att kolla om de var på rätt väg. Jag var också osäker så jag pratade med dem och vi jämförde deras karta med min gps OsmAnd. Vi vände tillbaka och såg en skylt som pekade på en stig ut i åkern. Ett annat tyskt par anslöt och vi funderade alla fem ett tag. Jag såg i OsmAnd att den lilla stigen kom ut på en väg så jag tog den. Tyskarna ville inte cykla på allmänna vägen men då hade de nog problem med att ta sig till Gardasjön.
Med hjälp av gpsen var det inte svårt att komma till Lago di Garda, närmare bestämt Bardolino. Sista biten var på en serpentinväg ner.
Jag behövde en karta nu när jag lämnat Via Claudia Augusta, så jag åkte till turisinformationen. De var så där hjälpsamma men jag fick i alla fall en karta över området kring Lago di Garda. Jag behövde en större karta så att jag kunde få bättre överblick över hur jag ska planera min fortsatta resa. Jag köpte en karta över hela Italien på en bokhandel.
Bardolino var knökfull med folk. Jag följde kustvägen (strandpromenaden) ett tag men tröttnade och tog landsvägen ner till Peschiera del Garda, som ligger på södra stranden av Lago di Garda. Turistbyrån där bokade hotell åt mig.
När jag kom till hotellet och Portieren såg mitt pass frågade han att inte har jag väl cyklat ända från Sverige. När han fick höra att det var så, blev det en väldig uppståndelse. Han ropade till sin pappa att HAN HAR CYKLAT ÄNDA FRÅN SVERIGE så att alla runt omkring hörde. Du är ju redo för Tuor de France. Faktum är att jag börjar se ut som en tävlingscyklist. Överkroppen har inte sett solen sedan juli medan armar och ben utsätts för solen dagligen.
Avslutade dagen med en liten strandpromenad och en pizza.

Bilder: Cykling bland vindruvsodling, hur tänkte dom här, utsiktsplatsen vid Rivoli Veronese, vägval, Bardolino, utsikt från strandpromenaden i Peschiera.

Väder: växlande molnighet, 18-25 grader

Dagensa sträcka: Villa Lagarina (Rovereto)-Ala-Avio-Rivole Veronese-Albaré-Bardolini-Lazise-Peschiera del Garda

Distans 87 km

Totalt 2591 km