Idag skulle Fernpaß, den näst högsta toppen, 1220 m, på Via Claudia Augusta passeras så jag tog det lugnt från början. Stigningen började redan i starten med ett par hundra höjdmeter så jag fikade redan efter en mil, apfelstrudeln och kaffe på en skidliftstation vid Bichlbach. Jag (enda kunden på kaféet kl.11) frågade lite om skidnedfarterna så när jag gick, frågade han om jag tänkte återvända hit till vintern. Efter ytterligare lite stigning och lite utför kom jag till Biberwier som jag bedömde var sista chansen att äta lunch innan stigningen till Fernpaß.
Med wienersnittsel och en öl i magen började klättringen. I början var det asfalterat underlag men senare blev det grus och det skulle vara dåligt grusunderlag såg jag i mitt infohäfte om Via. Därför pyste jag ut lite luft ur däcken, från 5 till ca 4 bar för att öka komforten. Jag brukar ha närmare 6 bar när det bara är asfalterad väg.
Sedan bar det uppför nästan utan avbrott till 1220 m. Jag lyckades cykla hela vägen upp. När jag kom upp så var utsikten fantastisk och det var ett nästan lodrätt stup ner. Känslan av att ha tagit sig upp med cykel med packning och se den här utsikten var magisk, precis som jag hade föreställt mig.
På ett ställe var det en träbro byggd vid sidan av berget och vid ett annat ställe var det berget på ena sidan och "stupet" (om man ramlat över kanten så hade man nog blivit stoppad av ett träd så småningom) på andra.
När jag var där uppe hörde jag ett par åskan ett par gånger så det var nog bäst att börja nerfärden. Det var brant utför, brantare än det varit uppför. Det var bara att bromsa sig ner med låg hastighet. Jag blev omkörd av några cyklister på mountainbike. Naturligtvis var det en lämpligare cykel att göra den här turen på.
Jag bestämde mig för att stanna i Imst och någon mil ifrån ringde jag och bokade rum 2 nätter i ett privathus. Rummet var lika bra som på hotellet dagen innan, men till en tredjedel av priset.
Idag blev det många stopp för att titta på utsikten och ta bilder, fika och äta. Cykeln rullade bara 4 timmar.
Jag gick till centrum och åt middag ute på en restaurangs balkong. Ett riktigt åskväder bröt ut när jag ätit klart, så jag flyttade in i baren. Väl där såg jag att de rökte där inne och efter ett tag förstod jag att det var ett rökrum, för de andra restauranggästerna kom dit bara för att röka. Jag fick flytta in i restaurangen i stället.
Med wienersnittsel och en öl i magen började klättringen. I början var det asfalterat underlag men senare blev det grus och det skulle vara dåligt grusunderlag såg jag i mitt infohäfte om Via. Därför pyste jag ut lite luft ur däcken, från 5 till ca 4 bar för att öka komforten. Jag brukar ha närmare 6 bar när det bara är asfalterad väg.
Sedan bar det uppför nästan utan avbrott till 1220 m. Jag lyckades cykla hela vägen upp. När jag kom upp så var utsikten fantastisk och det var ett nästan lodrätt stup ner. Känslan av att ha tagit sig upp med cykel med packning och se den här utsikten var magisk, precis som jag hade föreställt mig.
På ett ställe var det en träbro byggd vid sidan av berget och vid ett annat ställe var det berget på ena sidan och "stupet" (om man ramlat över kanten så hade man nog blivit stoppad av ett träd så småningom) på andra.
När jag var där uppe hörde jag ett par åskan ett par gånger så det var nog bäst att börja nerfärden. Det var brant utför, brantare än det varit uppför. Det var bara att bromsa sig ner med låg hastighet. Jag blev omkörd av några cyklister på mountainbike. Naturligtvis var det en lämpligare cykel att göra den här turen på.
Jag bestämde mig för att stanna i Imst och någon mil ifrån ringde jag och bokade rum 2 nätter i ett privathus. Rummet var lika bra som på hotellet dagen innan, men till en tredjedel av priset.
Idag blev det många stopp för att titta på utsikten och ta bilder, fika och äta. Cykeln rullade bara 4 timmar.
Jag gick till centrum och åt middag ute på en restaurangs balkong. Ett riktigt åskväder bröt ut när jag ätit klart, så jag flyttade in i baren. Väl där såg jag att de rökte där inne och efter ett tag förstod jag att det var ett rökrum, för de andra restauranggästerna kom dit bara för att röka. Jag fick flytta in i restaurangen i stället.
Bilder: Serpentinvägen sista biten upp till Fernpaß, utsikten, jag på träbron, berget på ena sidan och "stupet" på andra (jag fick inte med stupet på den här bilden),
Dagens sträcka: Reutte-Bichlbach-Lähn-Lermoos (nära Ehrwald)-Fernpaß (1220 m)-Nassereiht (drygt 800 m)-Imst
Distans 55 km
Totalt 2215 km
Totalt 2215 km
Hej på dig Kjell
SvaraRaderaBlir lite orolig när jag läser din dagbok. Inte ett ord om fotboll........
Imorgon är det dags för VM-kval igen. Se nu till att hitta en bra sportbar så att du får se Kazakstan-Sverige. De borde väl gå att hitta något ställe som visar matchen för de spelar ju i alla fall i samma grupp som Tyskland/Österrike.
Lycka till med fortsatta cyklingen. Om ett par dagar så är det bara utför resten av resan :-)