Den här dagen skulle kunna ha många rubriker. Farväl Alperna, racing, Eurovelo, Via Claudia Augusta Reunion, Po.
Dagen började med att Portieren ropade när jag skulle checka ut, nu ska han som cyklat ända från Sverige checka ut. Det såg ut på en del som om de undrade vad det var för galning.
Nu lämnar jag Alperna bakom mig. Jag började åka söderut mot Mantova på landsvägar. Efter ett tag såg jag dock att det fanns cykelväg, naturligtvis utefter en flod. Här fanns många cyklister, de flesta tysktalande. Jag passerade en mysig borg bl.a.
Efter ett tag började racet. Ett tysktalande par på mountainbike cyklade förbi och drog ifrån. Han hade en ryggsäck, annars hade de ingen packning. Han drog och hon låg på rulle. Jag förstod att det var race på gång för han tittade bakåt allt som oftast för att se att hon hängde med. Jag funderade på hur länge de skulle lyckas hålla den farten. Ett par korta uppförsknixar senare var jag ikapp. Jag hängde på ett tag, men sen sa hon något och de saktade ner. Jag körde förbi och i min backspegel såg jag att de hamnade allt längre efter. Jag måste erkänna att tävlingsinstinkten kom fram. Detta präglade hela dagen. Hade jag nu börjat trycka på så var det bara att fortsätta.
Efter ett tag blev cykelbanan utefter floden allt sämre så jag tog vägen mot Porto Mantovano som ligger precis norr om Mantova. Jag stannade och åt pane med skinka och drack en cola. Nu var jag lite längre västerut än jag trodde när jag åkte hemifrån så jag hade ingen karta nedladdad för området där jag var. Papperskartan var inte tillräckligt detaljerad för att följa. Jag fick cykla på väderstreck ett tag. Jag åkte nog på fel väg ett tag för plötsligt dök skylten motortrafik upphör upp. Så småningom hittade jag en vägskylt som visade på en by åt det håll jag skulle. Efter detta var det lätt att hitta, jag skulle åka åt Ferrara. Här är landskapet platt, med "vanligt" jordbruk och vägarna spikraka.
Plötsligt i en by såg jag en skylt om cykelvägen Eurovelo 7. Det finns ett antal cykelvägar genom Europa som har skapats genom EU. En av dem är Eurovelo 7 som går mellan Nordkap och Malta och går genom Sverige, Köpenhamn, Berlin, Prag, Insbruck och och Rom. Det var den jag hade tänkt följa från början innan jag fick info om Via Claudia Augusta. Nu stötte jag på den i alla fall.
Efter ett tags landsvägscykling och några km från Ostiglia kom jag på rutten Via Claudia Augusta igen. Den slutar vid Ostiglia som ligger vid floden Po. Efter Ostiglia fanns en cykelled på skyddsvallen som jag följde. Det visade sig att det var Eurovelo 8 som går mellan södra Spanien och Aten.
Vid fyratiden var det drygt 60 km kvar till Ferrara och jag ville gärna komma dit och bo ett par nätter. Eftersom jag hade fått upp farten, så borde det vara möjligt utan att vara framme alltför sent för att hitta boende. Några stopp för att äta reservprovianten müsli fick det bli.
Jag var i Ferrara vid sjutiden och letade med hjälp av OsmAnd upp en McDonald's för att snabbt få mat och för att få gratis wifi för att kunna boka hotell. För att få tillgång till wifi brukar man vanligtvis registrera sig med sitt telefonnummer och så får man en kod via sms. Här i Italien gäller det bara för vissa länder och inte för de som kommer från Sverige, utan de ville att man ska legitimera sig via ett kontokortsnummer, men utan kostnad. Det lät inte bra så jag försökte gå in på nätet via mitt svenska telia-abonnemang. Jag har inte lyckats med det några gånger förut men nu gick det. Jag bokade sista enkelrummet på ett hotell två nätter till ett bra pris och efter en halvtimme var jag där. Mitt i centrum dessutom. Det hade börjat skymma så jag fick användning av mitt eminenta lyse med navgenerator. Ferrara är en cykelstad men det visade sig att jag var den ende som hade belysning.
Det blev ett restaurangbesök trots att jag ätit på McDonalds innan.
Dagen började med att Portieren ropade när jag skulle checka ut, nu ska han som cyklat ända från Sverige checka ut. Det såg ut på en del som om de undrade vad det var för galning.
Nu lämnar jag Alperna bakom mig. Jag började åka söderut mot Mantova på landsvägar. Efter ett tag såg jag dock att det fanns cykelväg, naturligtvis utefter en flod. Här fanns många cyklister, de flesta tysktalande. Jag passerade en mysig borg bl.a.
Efter ett tag började racet. Ett tysktalande par på mountainbike cyklade förbi och drog ifrån. Han hade en ryggsäck, annars hade de ingen packning. Han drog och hon låg på rulle. Jag förstod att det var race på gång för han tittade bakåt allt som oftast för att se att hon hängde med. Jag funderade på hur länge de skulle lyckas hålla den farten. Ett par korta uppförsknixar senare var jag ikapp. Jag hängde på ett tag, men sen sa hon något och de saktade ner. Jag körde förbi och i min backspegel såg jag att de hamnade allt längre efter. Jag måste erkänna att tävlingsinstinkten kom fram. Detta präglade hela dagen. Hade jag nu börjat trycka på så var det bara att fortsätta.
Efter ett tag blev cykelbanan utefter floden allt sämre så jag tog vägen mot Porto Mantovano som ligger precis norr om Mantova. Jag stannade och åt pane med skinka och drack en cola. Nu var jag lite längre västerut än jag trodde när jag åkte hemifrån så jag hade ingen karta nedladdad för området där jag var. Papperskartan var inte tillräckligt detaljerad för att följa. Jag fick cykla på väderstreck ett tag. Jag åkte nog på fel väg ett tag för plötsligt dök skylten motortrafik upphör upp. Så småningom hittade jag en vägskylt som visade på en by åt det håll jag skulle. Efter detta var det lätt att hitta, jag skulle åka åt Ferrara. Här är landskapet platt, med "vanligt" jordbruk och vägarna spikraka.
Plötsligt i en by såg jag en skylt om cykelvägen Eurovelo 7. Det finns ett antal cykelvägar genom Europa som har skapats genom EU. En av dem är Eurovelo 7 som går mellan Nordkap och Malta och går genom Sverige, Köpenhamn, Berlin, Prag, Insbruck och och Rom. Det var den jag hade tänkt följa från början innan jag fick info om Via Claudia Augusta. Nu stötte jag på den i alla fall.
Efter ett tags landsvägscykling och några km från Ostiglia kom jag på rutten Via Claudia Augusta igen. Den slutar vid Ostiglia som ligger vid floden Po. Efter Ostiglia fanns en cykelled på skyddsvallen som jag följde. Det visade sig att det var Eurovelo 8 som går mellan södra Spanien och Aten.
Vid fyratiden var det drygt 60 km kvar till Ferrara och jag ville gärna komma dit och bo ett par nätter. Eftersom jag hade fått upp farten, så borde det vara möjligt utan att vara framme alltför sent för att hitta boende. Några stopp för att äta reservprovianten müsli fick det bli.
Jag var i Ferrara vid sjutiden och letade med hjälp av OsmAnd upp en McDonald's för att snabbt få mat och för att få gratis wifi för att kunna boka hotell. För att få tillgång till wifi brukar man vanligtvis registrera sig med sitt telefonnummer och så får man en kod via sms. Här i Italien gäller det bara för vissa länder och inte för de som kommer från Sverige, utan de ville att man ska legitimera sig via ett kontokortsnummer, men utan kostnad. Det lät inte bra så jag försökte gå in på nätet via mitt svenska telia-abonnemang. Jag har inte lyckats med det några gånger förut men nu gick det. Jag bokade sista enkelrummet på ett hotell två nätter till ett bra pris och efter en halvtimme var jag där. Mitt i centrum dessutom. Det hade börjat skymma så jag fick användning av mitt eminenta lyse med navgenerator. Ferrara är en cykelstad men det visade sig att jag var den ende som hade belysning.
Det blev ett restaurangbesök trots att jag ätit på McDonalds innan.
Bilder: Borgen, Skylt om eurovelo 8, Po
Väder: Soligt 20-28 grader
Dagens sträcka: Peschiera-Monzanbano-Mantova-Ronkoferraro-Ostiglia-Ferrara
Distans 148 km
Totalt 2739 km
Totalt 2739 km
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar