Innan jag åkte från hotellet bokade jag hotell i San Marino. Det var inte så långt dit, men det ligger ju en bit upp.
Jag ställde in OsmAnd på målet och lyssnade med örsnäckan hur jag skulle åka. Ganska snart kom jag till Classe, som kejsar Cesare Augusto grundat tror jag. Där var i alla fall en massa människor. En cyklist med racercykel kom fram och pratade. Är du från Sverige sa han på svenska. Han gillade Sverige sa han och hade lärt sig lite svenska på att se på svensk tv. Han kunde engelska också så det var lätt att konversera. Han ville veta lite om packningen vid framhjulet, hur långt jag åkt, hur mycket jag åker om dagen etc.
Efter ett tag tänkte jag att jag skulle ta på mig min Sverigetröja som nästan har legat orörd i packningen. Jag åkte nära kusten till en början, sedan vid Cesenático svängde jag av inåt landet, riktning San Marino. Efter ett tag kom jag rakt på en borg och där låg en restaurang lägligt eftersom jag hade börjat titta efter restauranger. När jag skulle betala sa jag att han skulle lägga på 2 € i dricks. Nej sa han och drog i stället av 3 €, "only for you". Han tyckte nog inte att jag skulle betala så mycket, restaurangen var nog för de lite mer välbärgade såg jag på kunderna.
När jag startade igen så gick det tyngre. Jag vet inte om det berodde på motvinden, att det hade börjat slutta uppåt eller på vinet som jag drack till lunch.
När jag hade något tiotal km kvar började stigningarna. Jag gick efter OsmAnd men det var nog inte en så bra idé för han hittar alltid genvägar. I det här fallet innebar det väldigt branta upp- och nerförsbackar. När jag kom till bilvägen igen så stängde jag av OsmAnd och gick på vägskyltningen i stället. När jag kom upp till ett ställe där det var mycket folk frågade jag ett par gentlemän om vägen till Piazza Grande som hotellet skulle ligga vid. Jo det var bara att fortsätta upp på serpentinvägen. Väl där uppe frågade jag några andra gentlemän som i sin tur frågade en dam som stod och dirigerade trafik och gångare. Du har åkt för långt upp sa hon.
Medan jag stod där blev jag fotograferad av några turister. Nu var jag plötsligt en turistattraktion, med min cykel, packning och gula tröja och som hade tagit mig ända upp hit.
Bara att cykla ner igen. Halvvägs ner tänkte jag att det är nog bäst att fråga igen och där stod ju ett par gentlemän att fråga. Jodå, det var bara att fortsätta ner. Men en av dem ville också berätta att här cyklade några andra en gång. De cyklade förbi här och sedan svängde de ner där borta sa han och pekade. Jag tror att han pratade om Girot.
När jag kom ner till det stället som jag frågade först, så hittade jag torget och hotellet femtio meter därifrån.
Jag åt på hotellet, det var ett populärt ställe för det var mycket folk.
Jag ställde in OsmAnd på målet och lyssnade med örsnäckan hur jag skulle åka. Ganska snart kom jag till Classe, som kejsar Cesare Augusto grundat tror jag. Där var i alla fall en massa människor. En cyklist med racercykel kom fram och pratade. Är du från Sverige sa han på svenska. Han gillade Sverige sa han och hade lärt sig lite svenska på att se på svensk tv. Han kunde engelska också så det var lätt att konversera. Han ville veta lite om packningen vid framhjulet, hur långt jag åkt, hur mycket jag åker om dagen etc.
Efter ett tag tänkte jag att jag skulle ta på mig min Sverigetröja som nästan har legat orörd i packningen. Jag åkte nära kusten till en början, sedan vid Cesenático svängde jag av inåt landet, riktning San Marino. Efter ett tag kom jag rakt på en borg och där låg en restaurang lägligt eftersom jag hade börjat titta efter restauranger. När jag skulle betala sa jag att han skulle lägga på 2 € i dricks. Nej sa han och drog i stället av 3 €, "only for you". Han tyckte nog inte att jag skulle betala så mycket, restaurangen var nog för de lite mer välbärgade såg jag på kunderna.
När jag startade igen så gick det tyngre. Jag vet inte om det berodde på motvinden, att det hade börjat slutta uppåt eller på vinet som jag drack till lunch.
När jag hade något tiotal km kvar började stigningarna. Jag gick efter OsmAnd men det var nog inte en så bra idé för han hittar alltid genvägar. I det här fallet innebar det väldigt branta upp- och nerförsbackar. När jag kom till bilvägen igen så stängde jag av OsmAnd och gick på vägskyltningen i stället. När jag kom upp till ett ställe där det var mycket folk frågade jag ett par gentlemän om vägen till Piazza Grande som hotellet skulle ligga vid. Jo det var bara att fortsätta upp på serpentinvägen. Väl där uppe frågade jag några andra gentlemän som i sin tur frågade en dam som stod och dirigerade trafik och gångare. Du har åkt för långt upp sa hon.
Medan jag stod där blev jag fotograferad av några turister. Nu var jag plötsligt en turistattraktion, med min cykel, packning och gula tröja och som hade tagit mig ända upp hit.
Bara att cykla ner igen. Halvvägs ner tänkte jag att det är nog bäst att fråga igen och där stod ju ett par gentlemän att fråga. Jodå, det var bara att fortsätta ner. Men en av dem ville också berätta att här cyklade några andra en gång. De cyklade förbi här och sedan svängde de ner där borta sa han och pekade. Jag tror att han pratade om Girot.
När jag kom ner till det stället som jag frågade först, så hittade jag torget och hotellet femtio meter därifrån.
Jag åt på hotellet, det var ett populärt ställe för det var mycket folk.
Bilder: Några djur vid Classe, två bilder tagna på vägen upp, några tog linbanan upp dit jag cyklade, trafikledaren som pekade dit ner ska du åka, bild tagen högst uppifrån
Väder: mulet 20-25 grader. Det började regna precis när jag hittade hotellet.
Dagens sträcka: Ravenna-Savio di Ravenna-Cérvia-Cesenático-Savignano sul Rubicone-Poggio Berni-San Marino
Distans 80 km
Totalt 2936 km
Hej. Nu är det inte så långt kvar varken i mil eller i tid tills vi ses. Florindo förbereder en välkomstfest när du rullar in i Arielli och det är du värd. Kör försiktigt sista biten. Hälsningar Thomas & Pirjo
SvaraRadera