Idag har jag utsatt mig för lite spänning.
Från Baja har jag cyklat på Donaus skyddsvall i stort sett hela dagen. En bil med tre tjänstemän från kommun eller större region (min gissning) hade jag följe med en stor del av cyklingen. De stannade på vissa ställen där det var trappsteg ner från vallen, där de tog kort och gjorde anteckningar. När jag kollade hur det såg ut där de stannade så såg jag att det var markeringar i meter och decimeter. Markeringarna var för att från ovan se vattenståndet i Donau, tror jag. Där jag cyklade så såg jag inte floden och markeringarna visade över 10 meter. Undrar hur ofta det blir så högt?
Efter 50 km så fanns en skylt om att Eurovelo 6 svängde av från skyddsvallen. Jag såg i min gps-app att det bara var ca 500 m till Kroatien, så jag fortsatte på skyddsvallen för att se hur det såg ut vid gränsen. Efter 100 m eller så, så fanns det stora tält uppsatta intill skyddsvallen och folk skrek och vinkade åt mig. Jag tänkte att det var något Romskt läger eller så, som ville tala om för mig att jag inte kunde cykla vidare där. Men det visste jag ju, så jag vinkade glatt tillbaka. Efter ett tag såg jag gränsen, med blockerad cykelväg och ett högt bevakningstorn. Samtidigt såg jag en svart Suv i min backspegel, så jag stannade vid sidan av vägen. Den uniformerade mannen på passagerarsidan vevade ner sidorutan och sa något. Jag gjorde en gest att jag skulle cykla tillbaka och han nickade. Han tittade noga på min cykel och min väska på styret där jag har klistrat på ett märke med Svenska flaggan och med texten Sverige.
När jag kom i närheten av tältet som jag såg förut så mötte jag två fullt beväpnade militärer och strax efter det stod en bil mitt på vägen och ur kom två uniformsklädda män. De var inte militärklädda, kanske poliser. De flyttade dock på sig så att jag kunde cykla förbi.
Därefter såg jag flera posteringar utefter vägen lite här och var, med beväpnade militärer.
När jag kom till Hercegzántó så stannade jag vid en skylt där det stod Zimmer frei och det hade jag sett på Booking. En man på cykel kom upp bakom mig och stannade och hälsade glatt. Jag var den ende långfärdscyklist han hade sett på tre dagar sa han, så han verkade väldigt glad över att ha träffat mig. Vi pratade ett tag och tog kort på varandra. Han skulle till Belgrad och ta ett flyg därifrån. Han var tysk och kom från Nürnberg. Han skulle boka ett boende någonstans innanför gränsen till Serbien. Han varnade mig också för att använda internet, det kan bli dyrt eftersom Serbien är utanför EU.
Jag bokade boendet i Hercegzántó på Booking och cyklade till en Restaurang som jag sett skulle ligga i samhället. Jag gick in och frågade om det var öppet, men på hans gestikulerande förstod jag att så inte var fallet. Jag fortsatte till mitt bokade boende, ett pensionat med namnet Locomotiv. När jag kom dit så hälsade värdinnan mig välkommen och sa på knagglig svenska, vill du ha öl. Det ville jag så klart. Hon hade lärt sig det av en familj som bodde här i juni. Hon bjöd också på en välkomstlikör. Hon pratade bra tyska, så vi kunde konversera lite.
Huset där hon bor med din son är ett gammalt stationshus. Det finns ingen järnväg här längre utan där går en väg istället. Jag frågade om restaurang i närheten och hon sa då att hon kunde göra mat till mig, för hon hade andra gäster som skulle äta klockan sju. Det tackade jag ja till. Jag bor inte i själva stationshuset, utan ett litet omgjort uthus tror jag. Här finns bara ett rum, med eget badrum. Rummen i stora huset har gemensamt badrum. Ett utmärkt boende för en kostnad av cirka 160 SEK.
Jag ville bo här, trots att jag bara har cyklat 65 km idag. Det har varit väldigt varmt idag och jag har cyklat ganska långt i två dagar i varmt väder och behöver en halv dags vila. En annan anledning är att jag härifrån kan komma till Kroatien via Serbien på en dag genom att följa Eurovelo 6, eller the River Route som den också kallas, till en bro som går över till Kroatien.
Mitt boende Locomotiv ligger väldigt nära både Kroatien och Serbien. Militärfordon åker fram och tillbaka hela tiden, man kan nästan tro att krigstillstånd råder.
På eftermiddagen cyklade jag iväg för att handla lite bröd, pålägg, bullar och Snickers, både för att ha i eftermiddag (jag har ju inte ätit lunch, bara müsli ett par gånger) och inför morgondagens cykling.
När jag skulle gå in i stationshuset för att äta kom ett par på cykel och stannade till. De fick ett rum och var med och åt. De hade haft svårt att hitta något att äta, så de var väldigt hungriga sa de. Jag satt ihop med dem, så vi kunde prata en hel del med varandra. De var från Schweiz, Bern tror jag, och skulle till Belgrad (som många andra). Därifrån skulle de försöka ta sig hem med tåg. Det blev inte bara mat, en del öl gick åt också. En mycket trevlig kväll.
Från Baja har jag cyklat på Donaus skyddsvall i stort sett hela dagen. En bil med tre tjänstemän från kommun eller större region (min gissning) hade jag följe med en stor del av cyklingen. De stannade på vissa ställen där det var trappsteg ner från vallen, där de tog kort och gjorde anteckningar. När jag kollade hur det såg ut där de stannade så såg jag att det var markeringar i meter och decimeter. Markeringarna var för att från ovan se vattenståndet i Donau, tror jag. Där jag cyklade så såg jag inte floden och markeringarna visade över 10 meter. Undrar hur ofta det blir så högt?
Efter 50 km så fanns en skylt om att Eurovelo 6 svängde av från skyddsvallen. Jag såg i min gps-app att det bara var ca 500 m till Kroatien, så jag fortsatte på skyddsvallen för att se hur det såg ut vid gränsen. Efter 100 m eller så, så fanns det stora tält uppsatta intill skyddsvallen och folk skrek och vinkade åt mig. Jag tänkte att det var något Romskt läger eller så, som ville tala om för mig att jag inte kunde cykla vidare där. Men det visste jag ju, så jag vinkade glatt tillbaka. Efter ett tag såg jag gränsen, med blockerad cykelväg och ett högt bevakningstorn. Samtidigt såg jag en svart Suv i min backspegel, så jag stannade vid sidan av vägen. Den uniformerade mannen på passagerarsidan vevade ner sidorutan och sa något. Jag gjorde en gest att jag skulle cykla tillbaka och han nickade. Han tittade noga på min cykel och min väska på styret där jag har klistrat på ett märke med Svenska flaggan och med texten Sverige.
När jag kom i närheten av tältet som jag såg förut så mötte jag två fullt beväpnade militärer och strax efter det stod en bil mitt på vägen och ur kom två uniformsklädda män. De var inte militärklädda, kanske poliser. De flyttade dock på sig så att jag kunde cykla förbi.
Därefter såg jag flera posteringar utefter vägen lite här och var, med beväpnade militärer.
När jag kom till Hercegzántó så stannade jag vid en skylt där det stod Zimmer frei och det hade jag sett på Booking. En man på cykel kom upp bakom mig och stannade och hälsade glatt. Jag var den ende långfärdscyklist han hade sett på tre dagar sa han, så han verkade väldigt glad över att ha träffat mig. Vi pratade ett tag och tog kort på varandra. Han skulle till Belgrad och ta ett flyg därifrån. Han var tysk och kom från Nürnberg. Han skulle boka ett boende någonstans innanför gränsen till Serbien. Han varnade mig också för att använda internet, det kan bli dyrt eftersom Serbien är utanför EU.
Jag bokade boendet i Hercegzántó på Booking och cyklade till en Restaurang som jag sett skulle ligga i samhället. Jag gick in och frågade om det var öppet, men på hans gestikulerande förstod jag att så inte var fallet. Jag fortsatte till mitt bokade boende, ett pensionat med namnet Locomotiv. När jag kom dit så hälsade värdinnan mig välkommen och sa på knagglig svenska, vill du ha öl. Det ville jag så klart. Hon hade lärt sig det av en familj som bodde här i juni. Hon bjöd också på en välkomstlikör. Hon pratade bra tyska, så vi kunde konversera lite.
Huset där hon bor med din son är ett gammalt stationshus. Det finns ingen järnväg här längre utan där går en väg istället. Jag frågade om restaurang i närheten och hon sa då att hon kunde göra mat till mig, för hon hade andra gäster som skulle äta klockan sju. Det tackade jag ja till. Jag bor inte i själva stationshuset, utan ett litet omgjort uthus tror jag. Här finns bara ett rum, med eget badrum. Rummen i stora huset har gemensamt badrum. Ett utmärkt boende för en kostnad av cirka 160 SEK.
Jag ville bo här, trots att jag bara har cyklat 65 km idag. Det har varit väldigt varmt idag och jag har cyklat ganska långt i två dagar i varmt väder och behöver en halv dags vila. En annan anledning är att jag härifrån kan komma till Kroatien via Serbien på en dag genom att följa Eurovelo 6, eller the River Route som den också kallas, till en bro som går över till Kroatien.
Mitt boende Locomotiv ligger väldigt nära både Kroatien och Serbien. Militärfordon åker fram och tillbaka hela tiden, man kan nästan tro att krigstillstånd råder.
På eftermiddagen cyklade jag iväg för att handla lite bröd, pålägg, bullar och Snickers, både för att ha i eftermiddag (jag har ju inte ätit lunch, bara müsli ett par gånger) och inför morgondagens cykling.
När jag skulle gå in i stationshuset för att äta kom ett par på cykel och stannade till. De fick ett rum och var med och åt. De hade haft svårt att hitta något att äta, så de var väldigt hungriga sa de. Jag satt ihop med dem, så vi kunde prata en hel del med varandra. De var från Schweiz, Bern tror jag, och skulle till Belgrad (som många andra). Därifrån skulle de försöka ta sig hem med tåg. Det blev inte bara mat, en del öl gick åt också. En mycket trevlig kväll.
Väder: Soligt och minst 30 grader på förmiddagen. Lite molnigt på eftermiddagen.
Dagens sträcka: Baja - Hercegzántó
Distans: 65 km Totalt: 1.114 km
Dagens sträcka: Baja - Hercegzántó
Distans: 65 km Totalt: 1.114 km
Dagens sträcka
Stationshuset, mitt boende, paret från Schweiz, den glade tysken från Nürnberg
Bilder från dagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar