Eftersom jag bodde i billigt boende så ingick det inte frukost. Jag gick i stället till ett hotell i närheten av hauptbanhof och åt, och betalade för mig förstås. På vägen dit passerade jag några växelkontor och löste in mina 24.000 Ungerska Forinter som jag tog ut för mycket och som det inte blivit av att jag växlat tidigare. Det blev 70 €, dålig växelkurs så klart.
Den här gången stämde informationen om var jag skulle lasta på cykeln på tåget så det gick geschwint. Efter en timma var jag i Kiel kl. 11.20.
Innan jag startade min cykelresa, så hade jag tänkt att ta tåget till Berlin eller Dresden och börja cykla därifrån. Därför hade jag löst ett rabattkort, Bancard 25, som jag inte använde mig av för att jag ändrade mig och flög till Prag i stället. Nu, igår och idag, fick jag användning för det och pengarna jag la ut för kortet, fick jag tillbaka med råge.
Jag hade alltså en hel eftermiddag att fördriva i Kiel. Cyklade först runt för att hitta ett centrum och cyklade till rådhusplatsen, men där var nästan folktomt. Innan jag kom till rådhuset passerade jag ett torg där det var marknadsstånd uppsatta, och vid en kiosk, Annes Imbiss, som serverade mat, åt jag currywurst med potatissallad. Currywurst är tysk korv med en tjock sås bestående av ketchup och curry (om det är annat i vet jag inte, men kiosken skröt om att den var egengjord). För mig som gillar både korv och curry, är det naturligtvis en bra kombination. Anne själv, tror jag att det var, var så väldigt glad och käck mot alla kunder, vilket gjorde att det var ännu roligare att äta.
Sedan gick jag med cykeln till Alter Markt och därifrån på en gågata, och där var det lite folk i rörelse. Jag passerade bl.a. Europaplatz där jag satte mig ner och tog en öl i det fina vädret. Europaplatz ligger precis nedanför Sparkassen Arena där handbollslaget THW Kiel spelar sina hemmamatcher. Massor av svenskar har spelat och tränat det laget.
Jag hade mycket tid att fördriva och det blev en öl på ett annat ställe och en kopp kaffe på ett tredje. Vid varje tillfälle blev det tid att skriva på bloggen, så därför är det mycket den här gången. Ibland går det inte att sluta skriva.
Det mest intressanta med dagen kommer nu.
När jag hade någon timma kvar tills man kunde köra på färjan, stod jag vid min cykel och kollade i min mobiltelefon. En medelålders man kom och frågade om han kunde hjälpa till. Egentligen ville han bara prata, för han har hållt på och cyklat i Europa hela sitt vuxna liv, precis som hans far har gjort. När jag berättade lite om var jag har cyklat, även tidigare år, så hade han ofta cyklat där också. Nu skulle han ta ledigt från jobbet som lärare i sex månader, för att cykla på Nya Zeeland.
Vi skildes åt och jag cyklade lite på måfå intill Stenaterminalen och då mötte jag mannen igen. Då hade han varit och köpt en söt kaka till mig. Cyklister vill ju äta sött (mycket kalorier) sa han. När man har mycket packning, t.ex. väskor både fram och bak, så träffar man sådana här människor.
Nu, efter att ha åkt tåg i två dagar, så börjar jag tycka att det kanske är lite dumt att avsluta den här cyklingen. Men nu är jag på färjan hem. Det ska bli skönt att komma hem.
Färjeresan hem gick också som planerat, så jag var i Göteborg 09.15 och möttes av ett fint höstväder. Fem veckor har gått sedan jag lämnade Göteborg.
