Ibland kan man undra varför man hamnar på en viss plats.
Frukosten, två frallor med pålägg och kaffe, är inte mycket för en cyklist. Jag fick ta till lite av min nödproviant, müsli. Värdparet var i alla fall snälla och hjälpsamma, jag fick tillgång till vatten och svamp så att jag kunde tvätta cykeln som blivit ganska smutsig dagen innan. Jag passade på att göra lite service på cykeln och så fick jag torka bort olja på verktyg och i väska. Den lilla flaskan med kedjeolja hade läckt.
Jag fortsatte att följa skyltningen och efter bara några km ledde den fram till en skogsväg där ett träd låg tvärsöver vägen. Många andra hade gått över såg jag på spåret så jag lyfte över cykeln. När jag efter 100 m såg flera fallna träd så vände jag och tog landsvägen i stället.
Elbe Radveg var omväxlande i dag också, bra skyltat oftast men några gånger fick jag ta hjälp av kartan i telefonen. Ibland gick det lite för fort så jag inte hann läsa skyltarna, då var det bara att backa så att jag inte missade något. Ett par gånger missade jag ändå, den ena gången blev det en genare väg, den andra gången kom jag till en bom rakt över vägen när jag cyklat på skyddsvallen till Elbe. När jag tagit mig förbi den så såg jag en skylt med texten Verboten nånting.
Det var ganska mycket cykling på eller precis intill skyddsvallen. När man tittade ut mot Elbe som ibland låg flera 100 meter från vallen förstår man hur enormt mycket vatten det måste ha varit i våras när vattnet nådde nästan över skyddsvallen. Vallen på andra sidan sidan var så långt bort att man aldrig såg den.
Jag cyklade till Werben för att ta in där för natten. När jag kom dit i god fart sa ett par något så jag bromdade in och pratade med dem. De sa att det finns hotell här om jag ville övernatta i deras lilla samhälle. Jag hade sett att de hade några bettundbike, men det första var fullbokat och på det andra var det ingen hemma. En kille vinkade åt mig och sa; vänta här så ska vi hjälpa dig. Han gick in i en port och plötsligt kom det ut flera stycken. En av karlarna, Jochen, kunde engelska. Vi ska hitta ett rum åt dig sa han. Flera av personerna hjälpe till. När Jochen fick höra att jag var svensk, ville han visa mig något precis i närheten. Det var en skylt där det stod att Gustav II Adolf hade bott där under 30åriga kriget 1931 och försvarat staden. Det fanns också en minnessten uppsatt där till hans ära.
Eftersom jag var svensk blev jag resten av kvällen behandlad som en kung. Jag blev inbjuden in i porten och där pågick ett födelsedagskalas. Så sa de att de fixat boende och i väntan på att hon med rummet skulle komma blev jag bjuden på snapsar och öl med lite tilltugg. Damen med rummet kom och hon skulle ha 50 €. Hon satt med ett tag och plötsligt var priset nere i 30 €. När jag skulle gå så insisterade de på att jag skulle komma tillbaka, vilket jag gjorde efter en dusch och klädtvätt. Det blev en helkväll med mat o öl. Sonen till hon som firades spelade gitarr och sjöng. Borgmästaren med fru och vuxen son kom till min ära. Nja, det kanske var för att gratulera på födelsedagen. Sonen kunde engelska så han satt intill mig och översatte. Deras tyska var svår att förstå. De talade också om för mig att jag nu var i forna DDR vilket jag inte tänkt på tidigare.
Långt efter midnatt kom jag i säng.
Frukosten, två frallor med pålägg och kaffe, är inte mycket för en cyklist. Jag fick ta till lite av min nödproviant, müsli. Värdparet var i alla fall snälla och hjälpsamma, jag fick tillgång till vatten och svamp så att jag kunde tvätta cykeln som blivit ganska smutsig dagen innan. Jag passade på att göra lite service på cykeln och så fick jag torka bort olja på verktyg och i väska. Den lilla flaskan med kedjeolja hade läckt.
Jag fortsatte att följa skyltningen och efter bara några km ledde den fram till en skogsväg där ett träd låg tvärsöver vägen. Många andra hade gått över såg jag på spåret så jag lyfte över cykeln. När jag efter 100 m såg flera fallna träd så vände jag och tog landsvägen i stället.
Elbe Radveg var omväxlande i dag också, bra skyltat oftast men några gånger fick jag ta hjälp av kartan i telefonen. Ibland gick det lite för fort så jag inte hann läsa skyltarna, då var det bara att backa så att jag inte missade något. Ett par gånger missade jag ändå, den ena gången blev det en genare väg, den andra gången kom jag till en bom rakt över vägen när jag cyklat på skyddsvallen till Elbe. När jag tagit mig förbi den så såg jag en skylt med texten Verboten nånting.
Det var ganska mycket cykling på eller precis intill skyddsvallen. När man tittade ut mot Elbe som ibland låg flera 100 meter från vallen förstår man hur enormt mycket vatten det måste ha varit i våras när vattnet nådde nästan över skyddsvallen. Vallen på andra sidan sidan var så långt bort att man aldrig såg den.
Jag cyklade till Werben för att ta in där för natten. När jag kom dit i god fart sa ett par något så jag bromdade in och pratade med dem. De sa att det finns hotell här om jag ville övernatta i deras lilla samhälle. Jag hade sett att de hade några bettundbike, men det första var fullbokat och på det andra var det ingen hemma. En kille vinkade åt mig och sa; vänta här så ska vi hjälpa dig. Han gick in i en port och plötsligt kom det ut flera stycken. En av karlarna, Jochen, kunde engelska. Vi ska hitta ett rum åt dig sa han. Flera av personerna hjälpe till. När Jochen fick höra att jag var svensk, ville han visa mig något precis i närheten. Det var en skylt där det stod att Gustav II Adolf hade bott där under 30åriga kriget 1931 och försvarat staden. Det fanns också en minnessten uppsatt där till hans ära.
Eftersom jag var svensk blev jag resten av kvällen behandlad som en kung. Jag blev inbjuden in i porten och där pågick ett födelsedagskalas. Så sa de att de fixat boende och i väntan på att hon med rummet skulle komma blev jag bjuden på snapsar och öl med lite tilltugg. Damen med rummet kom och hon skulle ha 50 €. Hon satt med ett tag och plötsligt var priset nere i 30 €. När jag skulle gå så insisterade de på att jag skulle komma tillbaka, vilket jag gjorde efter en dusch och klädtvätt. Det blev en helkväll med mat o öl. Sonen till hon som firades spelade gitarr och sjöng. Borgmästaren med fru och vuxen son kom till min ära. Nja, det kanske var för att gratulera på födelsedagen. Sonen kunde engelska så han satt intill mig och översatte. Deras tyska var svår att förstå. De talade också om för mig att jag nu var i forna DDR vilket jag inte tänkt på tidigare.
Långt efter midnatt kom jag i säng.
Väder: mulet, ca 20 grader
Dagens sträcka Tiessau-Hitzscker-Langendorf-Langendorf-Schnackenburg-Aulosen-Losenrade-Werben
Distans 113 km
Totalt 987 km
Totalt 987 km
Det har sina fördelar med att vara svensk ibland. Häftigt att de fortfarande håller svenskar så högt i kurs. Passa dig dock för att ge dig in i Polen, där är minnet av svenskar från Stormaktstiden inte lika gott rykte ;)
SvaraRadera