Det började med flyg från Göteborg till Prag. En dag hade jag jag tänkt stanna i Prag innan jag skulle börja cykla, men det blev fyra eftersom cykeln inte kom med flyget förrän då. Det finns mycket att se i staden och jag hade ett trevligt boende, där all personal var engagerade i mitt försök att få cykeln till Prag.
Jag började cykla från Prag den 29/8 över höglandet som heter Morave (Mähren på tyska) till Brno på tre dagar. Här var det mycket cykling upp och ned och som högst var jag uppe på 780 m . Två av dagarna hade jag över 1300 höjdmeter att ta och lika mycket ner. Jag passerade staden Kutna Hora, som är med på UNESCOs världsarvslista för sina byggnadsverk. Efter en vilodag i Brno och två dagars cykling var jag i Wien där jag turistade en dag.
Jag har ofta läst att man får se upp med trafiken i Tjeckien för att förarna inte tar så mycket hänsyn till cyklister. Det märkte jag dock inte av alls. Det har blivit mer och mer vanligt att man cyklar här, så bilisterna har vant sig vid cyklister. Det har varit säkert att cykla i stort sett på hela den här resan. Mycket beroende att de cykelleder som jag har följt, har varit på mindre vägar eller cykelvägar.
Från Wien började jag cykla utefter Donau som skulle bli min följeslagare ända ner till Kroatien. Efter bara 70 km var jag i Slovakiens huvudstad Bratislava så jag hade eftermiddagen på mig att turista i staden. Bratislava ligger nära både Österrike och Ungern och man kan se båda länderna härifrån. Från Bratislava kunde man välja att cykla i Slovakien på norra sidan av Donau, eller i Ungern söder om floden. Jag valde den norra sidan, vilket var ett felval p.g.a. att det väldigt dåliga underlaget. Senare hörde jag av en annan cyklist, att jag skulle ha cyklat på den södra sidan först och när floden vände söderut skulle jag ha cyklat över till östra sidan. Jag gjorde precis tvärtom. Från Bratislava till Esztergom, hade jag min längsta dagsetapp på 159 km. Detta p.g.a. att jag inte hittade något boende, mitt internet fungerade väldigt dåligt,så jag kunde inte boka via booking. Sista biten cyklade jag i mörker och ösregn. Efter ytterligare en dags cykling kom jag till Budapest.
Jag stannade en dag i Budapest och jag tycker att det är en mycket fin stad, med många sevärdheter.
Efter tre dagars cykling från Budapest, övernattade jag bara några kilometer från Serbiska gränsen. På vägen hit blev jag stoppad av Ungersk militär och polis, när jag avvek från cykelleden för att på Donaus skyddsvall cykla mot Kroatiska gränsen. Den gränsövergången var stängd så jag fick återgå till den skyltade cykelleden.
På gränsen till Serbien fick jag visa mitt pass både för ungerska och serbiska gränspolisen. Serbien tillhör ju inte EU. Tanken var att jag skulle cykla en dag i Serbien för att sedan cykla över en bro över Donau till Kroatien, men efter några kilometer i Serbien såg jag att det fanns en bro mycket tidigare, så jag valde den vägen i stället. Det blev då också en kortare väg till Osijek i Kroatien, där jag tänkte övernatta. På gränsen till Kroatien fick jag också visa passet två gånger. Jag cyklade på en skyddsvall till Donau på den Kroatiska sidan och här var det ett träskliknande landskap i ca 40 km där jag inte såg till några människor alls utan bara djur, som vildsvin och mycket fåglar.
Från Osijek följde jag en biflod till Donau, Drava, till Österrikiska alperna. Till en början ligger Drava nära gränsen mellan Kroatien och Ungern, eller också är floden gränsen. På vissa ställen cyklade jag precis intill gränsen till Ungern och då såg jag det stängsel som Ungern nyligen har satt upp på gränsen. Efter 300 km från Osijek passerade jag gränsen till Slovenien och efter ytterligare drygt 70 km kom jag till Maribor. Dessa drygt 370 km cyklade jag på tre dagar. Här i den kända skidorten för utförsåkning tog jag en vilodag, vilket jag inte haft sedan Budapest. Alltså, efter sju dagars cykling.
Från Maribor fortsatte jag att följa Drau uppströms mot Alperna i tre dagar till Spittal an der Drau. Från Spittal följde jag sedan en annan dalgång i 45 km upp till Mallnitz på 1200 m höjd. Här tog jag ett tåg, Tauernbahn, genom bergen till Bad Gastein, en resa på ca 15 minuter.
I Bad Gastein stannade jag i två dagar. Dag två vandrade jag 1000 höjdmeter upp till Stubnerkogel. Där uppe var det redan snö och det var för mycket snö för att jag skulle kunna ta mig till en höjd ytterligare ett par hundra meter upp, som var mitt mål. Jag tog sedan kabinbanan ner.
I Bad Gastein bestämde jag mig för att bara cykla i tre dagar till. Jag bokade därför tåg från Rosenheim öster om München, till Hamburg. Från Bad Gastein cyklade jag ner till Salzburg genom en vacker dal med Alptoppar på båda sidor. Sedan vidare till Rosenheim i Bayern.
Avslutningen blev en dags tåg till Hamburg, övernattning i Hamburg, tåg till Kiel och nattfärjan till Göteborg.
Möte med andra människor.
En viktig del som höjer värdet av mina cykelresor, är möten med andra människor. Här kommer några exempel på människor jag träffat.
På mitt boende i Prag, Dům u velké boty, var ägarfamiljen Rippl med hela sin personal engagerade i mitt försök att få cykeln till Prag. Jag började känna mig som en i gänget. Här träffade jag också två par från Australien som bodde där några dagar innan de skulle åka vidare till andra städer i Europa.
Från Prag till Brno såg jag endast en långfärdscyklist och han cyklade på en stor hårt trafikerad väg.
När jag cyklade från Brno var det lördag och då såg jag många grupper som var ute och cyklade. Vid en sjö så var det ett gäng som satt intill cykelbanan vid en sjö. De tillagade en helstekt gris som de skar av lite kött från då och då. Jag stannade till och tog ett kort och då kom de med lite kött så att jag fick smaka. Jag satt ner hos dem ett tag och fick både griskött och öl. En trevlig stund, där en av dem kunde prata engelska.
På sträckan utefter Donau mellan Wien och Budapest var det många stora gäng som cyklade med ledare, men också mindre grupper som cyklade på egen hand. Att cykla utefter Donau är populärt.
Söder om Budapest träffade jag två cyklister från Österrike, som följde Donau och skulle cykla till Belgrad, för att flyga hem därifrån. Här träffade jag ett par från England som cyklade utefter cykelleden Eurovelo 6, som går från Atlantkusten i Frankrike till Svarta havet i Rumänien. De skulle cykla hela sträckan, och hade varit ute i sex veckor och räknade med att cykla i ytterligare fyra veckor. Samma dag pratade jag också med ett yngre tyskt par som var på väg till Belgrad.
En dag när jag kom till gränsen från Ungern till Serbien, stannade jag för att kolla adressen till mitt boende och då kom en långfärdscyklist från Nurnberg och stannade till för att prata. Han var glad över att se mig, den enda långfärdscyklist han sett på tre dagar sa han. Han skulle avsluta sin cykling i Belgrad.
När jag kom fram till mitt bokade boende i Hercegzanto, ett pensionat med namnet Locomotiv, så frågade värdinnan på svenska "vill du ha en öl" och det ville jag ju naturligtvis. Hon hade sett på min bokning via booking att jag var svensk och några svenskar som bott där tidigare hade lärt henne några viktiga svenska ord. Hit kom senare på kvällen ett par från Schweiz. Värdinnan lagade mat åt oss och några arbetare som bodde där. Hon satt med och åt med oss. Det blev en trevlig kväll och några öl gick åt. Jag pratade en hel del med det Schweiziska paret. De skulle också avsluta sin cykling i Belgrad, som många andra.
Nästa kväll i Osijek i Kroatien, träffade jag en tysk som varit ute och cyklat sedan i mars då han startade i södra Spanien för att sedan cykla i Storbritannien och vidare genom Norge upp till Lofoten. Därifrån söderut genom Finland och Baltikum och vidare utefter gamla järnridån utefter Eurovelo 13. Han skulle till Aten innan han skulle vända hemåt. Han satt, liksom jag, på en restaurang och skrev på sin blogg. Hans bloggadress är aloisweger.com. Jag såg senare att han skrev att han hade träffat en sjuttioårig svensk här.
På avsnittet mellan Maribor och upp mot Mallnitz i Österrike mötte jag väldigt många cyklister, så att cykla utefter Drau medströms är också en populär sträcka.
När jag åt lunch på väg mot Traunstein i Tyskland så pratade jag mycket med ett yngre par. Vi pratade om utbildning, lantbruk (han var diplomingenjör och månskensbonde) samt cykling naturligtvis. De var på väg till röstlokalen, det var val i Tyskland den dagen.
När jag cyklade runt i Kiel i väntan på färjan som skulle ta mig hem till Göteborg, kom en cyklist på väg hem från jobbet och stannade för att prata lite. Han var ofta ute och cyklade i Europa och hade cyklat på många ställen där jag också varit. Han berättade att han nu hade tagit ledigt från sitt jobb som lärare i sex månader för att cykla på Nya Zeeland. Vi skildes åt och jag cyklade runt lite i Kiel. Plötsligt dök han upp igen och gav mig en present, en söt kaka. Cyklister gillar ju sötsaker (snabb energi) sa han och drog iväg igen.
På både boende och restauranger har jag mött väldigt trevliga och servicevänliga människor. Den dåliga service som man förr upplevde i öststatsländerna såg jag inget av nu. Sedan tror jag att man vill ha ett gott omdöme på booking.com, så de lägger stor vikt på att man ska vara nöjd. Receptionisten på ett av hotellen som jag bodde på, kunde lite svenska. Jag frågade om hon hade bott i Sverige, men det hade hon inte. Hon tyckte bara att det var roligt att kunna lite svenska, så hon hade studerat det lite.
Boende.
Jag har inte haft med mig tält utan jag har räknat med att hitta boenden till rimliga kostnader. Jag har ofta bokat via booking.com, men också ringt på boenden som jag har haft uppgifter om att de är cykelvänliga. Tyska cykelorganisationen adfc har en app som heter bett+bike och där kan man se vilka boenden som är godkända som cykelvänliga och det innebär bl.a. att man kan förvara cykeln på ett säkert sätt. På alla boenden som jag har haft, har jag kunnat förvara cykeln säkert. Även de som inte varit med på bett+bike-listan. Ibland har jag kunnat ta med cykeln in i rummet.
Jag har bott på hotell eller B and B-liknande boende som Gasthof, Pension, Penzion, Penzio (namnet beroende på i vilket land jag har varit). Kostnaderna har varierat från under 200 kr till 700 kr, snitt 440 sek.
Mat.
Jag har ätit på restaurang hela tiden. Några gånger har jag haft svårt att hitta matställen. Det finns många caféer i flera länder, t.ex. Tjeckien, Slovakien och Ungern, men de har bara kaffe, öl, sprit och godis. Jag har haft med mig reservproviant, hemmagjord müsli, müslibars och choklad, t.ex. Snickers. Frukost har funnits där jag har bott, utom ett par gånger.
Cykeln.
Min cykel är en Surly Long Haul Trucker. Jag har haft 5 väskor med mig, två bak, två fram och en på styret. Jag har haft en hållare på styret där jag haft min smartphone, som har varit min gps. Cykel inklusive fyllda väskor väger drygt 30 kg.
Jag har haft en incident med cykeln. Vajern till växeln vid bakhjulet gick av i Tjeckien. I min packning där jag hade mina verktyg har jag också broms- och växelvajer. Trodde jag. Jag hade dock själv snott växelvajern för att laga min racercykel och glömt att köpa en ny. När vajern gick av var det lördag och cykelaffärerna i samhället var stängda. En man hjälpte mig att ringa till en cykelhandlare som kom och levererade en vajer. Hjälpsamma människor!!!
Jag har inte haft någon punktering. Jag tycker själv att jag har väldigt bra däck, Schwalbe Marathon. På sista dagens cykling hörde jag att bromsklossarna till fälgbromsarna började bli utslitna så det är dags att byta dem när jag är hemma.
Navigering.
Jag har inte haft några detaljerade papperskartor med mig. På vissa sträckor har jag haft en översiktskarta. Styrväskan har en plastficka där man kan sticka in en karta. Navigeringen har jag skött med en app i min smartphone. Appen heter OsmAnd+ och kostade mig en 50-lapp för några år sedan. Där har jag laddat ner kartor så att jag kan använde den off-line. Jag har också laddat ner gps-signalen på de cykelleder som jag hade tänkt följa. På de här kartorna finns också en massa andra cykelleder inlagda.
Datalagring av min cykelväg.
Jag har haft min Garmin sportklocka med mig och via den har jag loggat mina resvägar, höjdkurvor etc. Sedan har jag laddat upp dem till Garmin Connect via min smartphone. Sportklockan har ett kommunikationsgränssnitt som heter Ant+. Min nya smartphone stöder inte det, men någon smart person har gjort en app (som jag köpte för ett par tior) som klarade kommunikationen. Kartorna med min cykelrutt, som jag har lagt upp här på bloggen, är bara en skärmdump.
Länder som jag cyklat igenom, större eller kända städer inom parentes
Tjeckien (Prag, Brno), Österrike (Wien), Slovakien (Bratislava), Ungern (Budapest), Serbien, Kroatien (Osijek), Slovenien (Maribor), Österrike igen (Bad Gastein, Salzburg), Tyskland (Rosenheim).
Cykelleder som jag följt.
Nationell cykelled nummer 1 i Tjeckien (Prag-Brno), Eurovelo 9 och nationell led nummer 5 (Brno-Wien), Donau Cycle Route och Eurovelo 6 (Wien-Osijek), Drava Cycle Route och delvis Eurovelo 13 (Osijek- Maribor), Drava Cycle Route (Maribor-Spittal an der Drau-Möllbrücke), Eurovelo 7 (Möllbrücke-Bad Gastein-Salzburg),Via Julia (Salzburg-Rosenheim)
Förklaring till Eurovelo-rutterna.
Eurovelo 6, Atlantic-Black Sea, följer floderna Loire, Rhen och Donau, 4.400 km.
Eurovelo 7, The Sun Route, Nordkap - genom Sverige - Valetta (Malta), 7.400 km.
Eurovelo 9, Gdansk i Polen vid Östersjön till Pula vid Adriatiska havet i Kroatien, 1.900 km
Eurovelo 13, Iron Curtain Trail, Barens hav - Svarta Havet, 10.400 km
Total cykeldistans: 2078 km
Total höjdstigning: 12.580 m
Total höjdminskning: 12.340 m
Högsta höjd: 1150 m.
Min cykelväg
