Tisdag 17/9 - Onsdag 18/9 2019, Tåg/båt Mannheim-Göteborg

Idag åkte jag tåg från Mannheim till Kiel, med byte i Hamburg. Jag hade beställt plats för cykeln och platsbiljett för mig. Cykelställena i tåget till Hamburg är numrerade så man vet var man ska ställa, eller hänga, cykeln.
Tåget hade problem med en dörr, så det blev en mindre försening vid ett tillfälle. Sedan blev tåget alltmer försenat så jag såg att jag inte skulle hinna med min anslutning till Kiel i Hamburg. Jag har registrerat mig på Deutsche Bahn så jag fick ett meddelande från dem vilket tåg jag kunde ta i stället. Jag hann med det tåget och behövde inte boka någon plats på det tåget, utan det var bara att ta med cykeln in i vagnen för cyklar.
Jag var i Kiel drygt en timma innan Stena Lines färja skulle gå. Det tar bara några minuter från tågstationen till incheckningen på Swedenkai och jag kunde cykla ombord direkt.
Efter att ha installerat mig i hytten åt jag av middagsbuffén på båten. Efter sömn blev det lite frukost på båten och strax efter nio cyklade jag iland i Göteborg och vidare den korta vägen hem.
Den här resan startade jag med tåg till Lund den 18 augusti och kom hem igen med färja den 18 september. Däremellan har det varit drygt 1.500 km cykling och vandring i Säschische Schweiz i Tyskland, Čerske Švycarsko i Tjeckien samt i Bad Reischenhall i alplandskap i sydöstra Bayern.
På den här cykelresan blev det cykling i Polen för första gången. Tyskland Tjeckien och Österrike som var de andra länderna jag cyklade i, har jag cyklat i förut.
Vi får se när och var nästa långfärdscykling blir. Jag har lite idéer.
Klart slut, för den här gången.

Cykelupphängning på tåget

Cykeln fastsurrad på båten.

På färjan i Swedenkai i Kiel. 

Måndag 16/9 2019, tåg Rosenheim- Mannheim

Frukost på hotellet, sedan cykling 1,5 km till stationen. Fick ta hiss ner en våning för att kunna ta mig till rätt spår. I hissen fick jag sällskap av en man med bagage, som också skulle med ett tåg. Vi pratade om min cykling och han tyckte att det krävdes en del för att cykla ensam och frågade sedan vad jag hade jobbat med. Ja sa att jag var ingenjör, det kunde jag nästan gissa sa han. Han menade väl att jag är van att hitta lösningar på ev. problem som dyker upp.
När jag kom till rätt rätt plattform, hörde jag ett par som pratade engelska, så jag började prata med dem. De var från Arizona i USA och gjorde en Europaturné på cykel två gånger om året. Det har de gjort i många år. Sedan tre, fyra år tillbaka använder de nu e-bike. Han sa att det tog ett bra tag innan han accepterade tanken på att inte cykla på en "riktig" cykel. Nu kunde han inte tänka sig något annat, med nya höftleder, nya knän, ny skuldra och överviktig, som han sa. Han var 75 år, hon kanske något yngre.
Man får ju inte ta e-bike på flyget så jag frågade om det. De lämnar cyklarna i Europa hos en cykelhandlare sa de, de kommer ju hit två ggr om året, april-maj resp augusti- september. Den här omgången har de cyklat i sex veckor. De hade inga väskor hängande på cykeln, utan en vagn som såg ut som en golfvagn, som var fastsatt i sadelstolpen.
Vi hjälptes åt att få upp cyklar och bagage på tåget. Cykelställen är numrerade och när man köpt en cykelbiljett så får man en viss plats för cykeln.
Jag skulle gå av tåget i Stuttgart, så amerikanen hjälpte mig att få av allt, cykel och fyra väskor. Innan vi skildes åt, sa han att jag skulle skaffa en e-bike. Det kanske jag gör när jag är lika gammal som dig, sa jag.

Jag hade en dryg timma på mig innan tåget till Mannheim skulle gå, så jag passade på att ta lite snabblunch på stationen. I Mannheim hade jag bokar rum på ett hostel. Adressen dit var D2 10. Centrum har raka gator i räta vinklar, som i ett chackmönster och varje block har en beteckning med en bokstav och en siffra. Där jag bodde är blocknumret D2, t.ex. Centrum har alltså inga gatunamn. Vissa block är ett torg, så det är inte bara byggnader. Det blir ju väldigt lätt att hitta, bokstäver åt ena hållet och siffror vinkelrätt. Jämför New York.
Vandrarhemmet ligger mitt i detta centrum, men det fattade jag inte först utan jag gick till turistinformationen och frågade var centrum låg. De tipsade om var torgen med restauranger låg, och nämnde en Mexikansk restaurang. Jag har inte ätit Mexikansk mat på hela resan, så det fick det bli den sista kvällen i Tyskland.

Paret från Arizona

Deras cyklar med "golfvagn"

Vattentornet i Mannheim.

Ytterligare bilder från Mannheim:

Söndag 15/9 2019, Bad Reichenhall- Rosenheim

Efter 5 dagar i Bad Reichenhall med vandringar och andra utflykter var det dags för den här resans sista cykeldag. Efter frukost och efter att ha sagt adjö till den trevliga värdinnan på det Gästehaus som jag bott på, kom jag iväg ganska tidigt. Efter några km kom jag Piding och där var det ett par hundra meter marknadsstånd uppsatta, där cykelleden gick. Kommersen hade inte kommit igång, så jag kunde ta mig igenom utan större svårigheter.
Jag följde cykellederna Königsee- Bodensee radweg och Salines radweg, i stort sett hela dagen. Några brantare partier förekom, men när jag närmade mig Rosenheim, fanns en cykelbana intill en större väg och då blev det lätt cykling.
Ett ölmärke som jag sett till ofta i de här trakterna är Wieneger Bier. Deras ölbryggeri råkade jag passera. Här i Bayern finns ganska många bryggerier. Jag passerade Traunstein, där jag övernattade på min cykling för två år sedan och strax därefter tog jag lunch.
Jag mötte ganska många långfärdscyklister, så de här cykellederna verkar vara ganska populära.
Jag hade bokat rum på ett hotell i Roseheim, San Gabrieli, som visade sig ha varit ett kloster. I restaurangen var personalen klädda som munkar och hela hotellet har en speciell interiör.

Väder: Soligt, ca 20 grader.
Distans: 98 km, totalt 1.515 km
Höjdstigning: 730 m

Dagens sträcka. 

Höjdkurva

Marknad i Piding.

Cyklade förbi denna alptopp, där jag från andra hållet gick upp på högsta toppen på min första vandringsdag.

Bayersk majstång, Maibaum, i ett samhälle som jag passerade.

Korridor på hotellet.

Dito

Restauranginteriör

Lördag 14/9 2019, Bad Reichenhall, vandring

Idag tänkte jag vandra upp till Predigtstuhl från ett annat håll än förra gången. Jag gick till Bayerisch Gmain och fortsatte upp på stigen. Ganska snart delade den upp sig i två stigar. Den ena var stängd stod det på en skylt. Det var den jag tänkte ta upp och den andra ned. En tjej frågade mig lite om olika stigar upp, hon hade karta och jag gps-app med stigar utmärkta, men vi hittade inte exakt det hon sökte. Hon valde någon annan stig.
Jag följde en bäck upp, ibland på ena sidan  ibland på andra. Det var ganska lätt att vandra,  men brant. Det var den stängda leden som jag valde. Jag tänkte gå så långt det gick. Några andra gick också den leden, en som jag pratade med skulle göra som jag, gå så långt det gick.
När jag kom till branter där stegar och vajrar var uppsatta så blev det lite svårare. Jag gick en bit upp, men sen såg jag att ett stag till stegen/trappan hängde i luften. Det såg inte så säkert ut så jag vände.
Sista delen på nedvägen valde jag en annan stig och då kom jag plötsligt till en festplats, med åkatraktioner och ett enormt tält med bord och servering. Jag åt min lunch där.
När jag varit hemma och duschat och vilat lite så gick jag tillbaka till festplatsen. I öltältet var det fullt med folk, han i lederhosen och hon i typiska bayerklänningar. Alla hade inte den utstyrseln men väldigt många. Öl serverades endast i literkrus. Alltså en vanlig Bayersk oktoberfest. Stans bryggeri, Unser Bürgerbräu, var naturligtvis ölleverantör. Efter mat och en öl gick jag hem, ska ju cykla ca 100 km imorgon.

Väder: mest soligt, lite moln då och då, 18-20 grader.
Vandringsdistans: 15 km
Höjdstigning: 960 m.

"Bäcken", här är det mog en flod när det är snösmältning.

Utsikt från vandringen

Dito

Stege/trappa där grus och sten spolats bort under den.

En annan bäck

Mer utsikt 

Bad Reichenhall från ovan.

Öltältet

Dito

Fredag 13/9 2019, Bad Reichenhall

Förmiddagen ägnade jag åt att planera och boka tåg, boenden och färja för hemresan. Det tog några timmar.
På eftermiddagen var jag ute på stan och turistade och åt och njöt av stans eget öl, Unser Bürgerbräu.

Väder: soligt 25 grader

Lite bilder från Bad Reichenhall:

Torsdag 12/9 2019, Bad Reichenhall, vandring

I dag blev det vandring till Predigtstuhl, som, upp på ett annat berg än i förrgår. Först 5 km söderut utefter älven Saalach sedan vände jag upp utefter en grusväg med 19% lutning som det stod på en skylt. En annan stig upp var stängd efter oväder under vintern.
Den väg jag tog gick i en dalgång utefter ett mindre vattendrag. Så småningom vek leden av från vägen, genom skogen. Någon gång var det lite öppet landskap.
Uppe vid Schlegelmulde låg en restaurang på 1540 m. Jag hade startat på 480m nånting. Jag gick dock vidare upp till en topp som heter Hochschlegel på 1688 m. Där var det fin utsikt så jag tog lite bilder.
Där vände jag och gick ner till restaurangen och åt. Två tyskar slog sig ner vid mitt bord. De hade kommit upp från ett annat håll, med start i Bayerisch Gmain som ligger strax öster om Bad Reichenhall.
Efter att jag ätit, gick jag några hundra meter till kabinbanan. Här passerade jag också höjden Predigtstuhl, med fin utsikt.
Jag tog kabinbanan ner. Predigtstuhlbahn invigdes 1928 och är världens äldsta originalbevarade kabinbana. Den sköts forfarande inifrån kabinen av en skötare som åker med. Ett tjugotal stående personer kan åka med.
Kabinbanans nedre station ligger precis i utkanten av Bad Reichenhall så jag fick en kort promenad hem.

Väder: Mulet vid starten, men när jag kom upp var det helt klart.
Vandringsdistans: 16 km
Höjdstigning 1.300 m
Höjdförlust: 220 m

Dagens sträcka

Höjdkurva

Över vattendraget utmed vägen upp, låg denna ställning. Det var en lucka under den så att man kan reglera vattenflldet. Om den används, eller om den är fullt öppen, som den var nu, vet jag inte.

Stig upp.

Utsiktsbilder

Innifrån kabinen

Predigtstuhlbahn

Onsdag 11/9 2019, Berchtesgaden, "Örnnästet"

Jag upptäckte att jag inte bodde så långt ifrån Hitlers Örnnästet, eller Kehlsteinhaus som det heter på tyska. Jag var på turistinfon och frågade hur man tar sig dit. Jag fick instruktioner om hur man åker, men hon ville inte prata så mycket mer om det. Det är ju en mörk fläck i Tysklands historia. Först buss till Berchtesgaden, sedan en annan buss till Oberzalsberg. Här finns bilparkering och informationscenter om Hitler och nazismen. Här är också sista parkeringen  för bilar. Upp till borgen kan man endast ta sig genom att gå, cykla eller åka med buss. Det är en väldigt brant väg upp så jag tog buss upp. Det går flera bussar samtidigt upp, det går bara att mötas på ett ställe.
Väl uppe så finns en gångtunnel till hissen som går ytterligare 100 m upp till Örnnästet på 1820 m. Nu finns endast en restaurang i byggnaden samt en kiosk här uppe, plus en stig till en utsiktsplats. Tyvärr var det en mulen dag, så huset låg mest i moln så utsikten var inte så bra.
Det är nog mest utlänningar som åker hit, väldigt mycket amerikaner. När jag hade köpt en kopp kaffe och en "saltkringla" så hörde jag ett par som pratade svenska. Jag började prata med dem om lite av varje. När jag sa att jag cyklat hit och planerade att åka tåg hem via Hamburg så blev jag erbjuden att åka lastbil hem. De hade ett åkeri och gick ofta med tomma bilar hem. Jag skulle bli avsläppt i Helsingborg och därifrån kan jag åka med Öresundståg hem. Jag fick deras telefonnummer, så jag kunde kontakta dem när jag planerat min resa hem.
Intrycket är mest att nu har jag varit här och sett hur det ser ut, inte så mycket mer.
På vägen hem stannade jag i Berchtesgaden och åt en sen lunch. Nu hade också molnen försvunnit så det blev en skön eftermiddag.

Gångtunneln till hissen.

Örnnästet.

Utsikt från Örnnästet.

Utsikt från Örnnästet 

Matjessill och potatis i Berchtesgaden.